fredag, mars 04, 2005

Skärp er!
Då satt den äntligen på sin plats, Louzla Darabis tavla Scene d´amour 4, som ersätter hennes tidigare, omdebatterade tavla på Världskulturmuséet i Göteborg. Museichefen Jette Sandahl var noga med att få texten på nya tavlan ordentligt kontrollerad den här gången, innan hon lät hänga upp den. För detta har hon fått utstå en massa rätt så onyanserad kritik.
Men vad Jette Sandahls kritiker inte har förstått - eller kanske helt enkelt inte vill förstå - är att No name fever är inte en konstutställning. Det är en utställning om AIDS på ett etnografiskt museum. Louzla Darabis tavlor är faktiskt inte närvarande som konst, utan tavlorna är där som en del av scenografin. Och för scenografi gäller faktiskt helt andra spelregler än för konst. Grundregeln för scenografi är att om det inte funkar i sammanhanget så ändrar man helt enkelt tills att det funkar - vilket är precis vad Sandahl gjort.

Inga kommentarer: