Visst, själva idén var väl lite spexig, men om man nu tydligen ska betrakta hela lanseringen av Kulturpartiet som en teaterföreställning så undrar jag varför ensemblen inte hade repeterat in manuset bättre. Det hela gav ju ett ganska råddigt intryck från början, ingen verkade ha synkroniserat de medverkade (Helge Skog sköt ju egentligen det hela i sank så fort som massmedia fick tag på honom), ingen verkade heller ha skrivit repliker, så aktörerna improviserade fram bleka plattityder när de hade chans att leverera minnesvärda one-liners, Expressen spräckte "hemligheten" långt innan den tidpunkt då det var tänkt att den skulle avslöjas (vilket väl är lite extra pinsamt om nu ett av målen med projektet var att driva med massmedias godtrogenhet) och sedan avslutar man det hela med att sända ut en pressrelease som innehåller rena språkfel!
Vi hoppar över allt tjäbblet om vad det kostade och huruvida det var lämpligt, och ställer istället frågan: VARFÖR var det så råddigt genomfört? Hade de inte någon producent?
Nåväl, vissa menar att det här var en "lyckad pr-kupp" eftersom man "nådde ut till många". Dock bör man komma i håg att nå ut till många är inte alls samma sak som att få goda recensioner, om vi ska fortsätta med teaterliknelserna. Så, man måste ju faktiskt undra: är det enda viktiga för Riksteatern att synas? Inte hurpass proffsigt intryck man gör?
Den roligaste "kuppen" i Almedalen var det för övrigt Marie Söderqvist som stod för. Där talar vi om att testa gränser!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar