Smurferna har, föga förvånande, blivit utsatta för allehanda våldsamma attentat genom åren. Men det här är nog första gången som det hela är officiellt sanktionerat av Peyos egen familj. Å andra sidan är det till en Unicef-insamling för krigens barn, kan inte bli creddigare än så...Säger reklambyrån:
""We wanted something that was real war - Smurfs losing arms, or a Smurf losing a head -but they said no"
Tro fan det.
Edit, 11 okt: här kan man se filmen i fråga.
Apropå nåt helt annat:
Jag har uppkopplingsproblem igen, och är nu således förvisad till att sköta mitt webbande på offentliga platser. Ofta innebär detta olika lekhörnor i inrökta biljardhallar - ni vet såna där utrymmen där alla andra datoranvändare är lan-spelande tonåringar, som inte riktigt kan hantera adrenalin, och som ofelbart börjar hojta könsord till varandra tvärs över lokalen med sina gälla målbrottsröster efter några minuters Counterstrike.
Visst är det lustigt; det har ju skrivits spaltmil om netikett, och vi har ju genom åren faktiskt lyckats förmå majoriteten av alla nätanvändare att inse den krasst rationella nyttan av en gemensam uppförandekod på webben. Där har ju faktiskt kulturen fungerat. Men samtidigt är IRL-motsvarigheten, dvs hur man förväntas bete sig i närheten av datorer, förvånansvärt eftersatt.
Med tanke på att det fortfarande går att prångla ut böcker om precis vad som helst som har internet-anknytning (heh...) så är det väl underligt att ingen människa i rent vinstsyfte har satt sig ned och formulerat nån liten internationell lista över hur man ska föra sig på ett webbcafé?
...Jag är gnällig långt bortom min ålder.
Det behöver i och för sig inte vara dåligt. Som Dylan Thomas säger: "Do not go gentle into that good night..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar