Bokmässan: Säga vad man vill

.

Årets bokmässa hade yttrandefrihet som tema. Det hela sammanföll dessutom med att Dawit Isaak firar femårsjubileum i häktet.
Japp - nu är det ett halvt decennium som den svenske meborgaren Dawit har suttit fängslad i Eritrea utan rättegång, misstänkt för det hemska brottet att ha gett ut en tidning. Någon som vill göra något åt det?

Yttrandefrihetstemat gjorde hur som helst årets bokmässa till en mindre plojbetonad tillställning än vanligt - på gott och på ont. Själv tyckte jag att både seminarieprogrammet och mässmontereventen kändes mycket mer genomarbetade än på många år. Den "breda massan" verkar däremot inte hålla med. Besökstatestiken för årets bokmässa har tvärdykt med ca 6000 pers färre än de senaste tre åren.
Så nästa år blir det förmodligen lite "fluffigare" tema på mässan igen.

Några av de bästa svenska seriesläppen på mässan var del två av Lewis Trondheims fantatiska fantasypastisch Donjon - en fransk guldpärla som har alla förutsättningar att bli lika stor som Tintin. Alla borde skaffa ett ex.
Danske Peter Madsen var också där och släppte del 13 av sin kritikerrosade vikingagudasaga Valhall. Det har varit fem år sen senaste albumet. Men nu verkar han vara på G igen och planerar att knyta ihop serien med två avslutande album uder de kommande åren.
Jag träffade också på Ainur Elmgren och upptäckte att hon just gett ut första kaplitlet av sin fantastiska nya serie Goldenbird som fanzine. Alla bör äga ett ex av den med.

Ett annat oväntat återseende var Maranatakyrkan, som var tillbaka på bokmässan efter några års frånvaro som jag inte lagt märke till på mässan på några år. Precis som tidigare så var de där för att sälja Arne Imsens gamla bok om "Kärleksfull Aga...".
Fast i år stod de åtminstonde inte mitt i barnboksavdelningen och propagerade. I stället hade de en undanskuffad och ignorerad liten monter i ena hörnet av mässan, där två gamla gummor i folkdräkt allmogeinspirerad klädsel stod ensamma och suckade.
Man borde kanske ha försökt muntra upp dem med lite kärleksfull bitch-slapping, fast risken är väl att tanterna hade dött av salighet på kuppen.
Nu illustrerade de i alla fall en annan aspekt av yttrandefriheten: även idioterna bör få säga sitt. Däremot är det faktiskt ingens skyldighet att lyssna.

* * *
Andra svenska bloggar om: bokmässan, yttrandefrihet, pressfrihet, tecknade serier, Dawit Isaak, litteratur, Maranata.
intressant?