blåslagna barnens brevlåda

Det kom ett mail apropå nåt jag skrev i en bisats för några veckor sedan. Det är alltid kul när folk hör av sig. Nedan är mailet, med mina svar:

> Hej!
> Läste just i din blogg från bokmässan i Göteborg.
> Bara några påpekanden kring Maranata:
> 1. Maranata har varit med varje år sedan 1997. Det
> är bara du som inte tittat ordentligt.
Hoppsan. Slarvigt av mig. Det ska jag ändra.
Jag tror dock att Maranata kanske skulle behöva omvärdera sin pr-strategi lite till nästa år. Fixa lite boksigneringar och sånt.

> 2. Det var inte Maranata som placerade sig själva
> strax vid sidan av barnavdelningen på bokmässan 1997
> - utan man blev placerade där; och enligt Maranata
> var det en olycklig placering - eftersom man inte
> ville provocera på det viset, men skapa debatt kring
> svensk lagstiftning i aga-frågan.
Om det är på det sättet, så tycker jag nog nästan att det är synd att man makade bort Maranata från barnboksavdelningen. Var annars har Maranata egentligen haft bättre förutsättningar för att "skapa debatt"? Och inte blir väl en vedervärdig människosyn mindre provocerande för att man flyttar några meter?

> 3. Gamla gummor kan jag säkert tänka mig att du såg.
> Man brukar vara där både unga och äldre. Folkdräkter
> har jag däremot svårare för att föreställa mig.
> Kjol/klänning är inte detsamma som folkdräkt.
Hoppsan igen. Jag kan bara be om ursäkt, och ändra texten.
Är hätta, kråsblus, förkläde folkdräkt? Jag är medveten om att ingen i montern förmodligen hade passerat Svensk Folkdräktscentrums rigida krav på korrekt klädsel, men det var ju inte heller för SFC´s skull som de här damerna hade klätt upp sig, utan för att representera och möta allmänheten.

> 4. Du kanske borde visa lite mer respekt mot dina
> meningsmotståndare - framför allt när de är gamla
> damer...
Ja, du har rätt, jag borde nog faktiskt ha visat min respekt för tanternas säregna kultur genom att örfila upp dem lite grann.
Nu är jag iofs inte själv mycket för att använda nävarna för att driva igenom min ståndpunkt, men enligt Arne Imsens bok så är ju fysisk bestraffning ett rekordeligt sätt att uttrycka åsikter och lösa konflikter, framför allt när det gäller att kommunicera med värnlösa barn.
Så jag borde väl tagit seden dit jag kommit. Det som gäller för den ena måste ju också gälla för den andra. "Kom ihåg, att den som inte blir agad, är oäkta och blir oduglig för livet" Något så gruvligt öde önskar jag ju ingen gammal folkdräktslös tant.

> Jag har själv varit med i Maranata under hela min
> uppväxt, men är sedan ett halvår tillbaka medlem i
> Pilgrimsfolket i Norge - en systerförsamling till
> Maranata.
> Med vänliga hälsningar
> //Paulus Eliasson
Grattis!
Betyder det att du har slutat slå dina barn?

allt gott
/Kris

Andra svenska bloggar om: aga, våld, fysisk bestraffning, fanatiker, religion, litteratur, Maranata.
intressant?