Svenskarnas intresse för musikaler går i vågor. Gamla urnötta klassiker som "Cats" och "Sweet Chairity" kommer tillbaka och blir antagligen långkörare, men den nya ironiska/sarkastiska musikaltrenden som tagit Broadway med storm lyser med sin frånvaro här borta.
I USA har det på sistone nästan blivit standardrecept att blanda söta sånger med ett provocerande manus.
Där kan man se höjdare som Wicked, Bat Boy, Hairspray, Urinetown och snart även Evil Dead - the musical , medan här i Sverige tycker vi fortfarande att "Show Boat" är typ kontroversiell och samhällskritisk.
Men nu ska åtminstonde Maximteatern äntligen sätta upp Avenue Q med premiär i februari!
Avenue Q är en rolig liten dockeatershow som slog knockout på Broadway och vann ett gäng Tonys för två år sedan. Konceptet är att man har tagit ett gammaldags "lek-och-lär"-barnprogram som Fem Myror eller Sesame Street och vidareutvecklat det genom att anpassa det för tjugoåringar.
Så i stället för att lära ut alfabetet och kostcirkeln, så handlar sångerna och sketcherna i "Avenue Q" om vuxenproblem som till exempel hur man ser skillnad på en flickvän och en knullkompis.
Ett känt exempel finns i filmen här nedan.
Eftersom programmet i princip är en pastisch på mupparna, så är handdockor ett väldigt viktigt inslag i föreställningen. I den svenska versionen är det Petter Lennestrand (Allram Eest) som står för dockorna, vilket borgar för kvalitet.
Det jag är mest orolig för är hur de svenska översättarna ska hantera rollfiguren Gary Coleman, som är baserad på en verklig person, och som för alla amerikaner är själva arketypen för neddekade och uttjänta före detta barnskådespelare. I Sverige vet nästan ingen vem det är. Mitt förslag: Byt ut honom mot Anton Glanzelius!
Länk till artikel i Expressen.
* * *
Andra svenska bloggar om: musik, musikaler, teater, kultur, Avenue Q, muppar.
handdockor.
intressant?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar