Jag fick tummen ur och såg Silent Hill nu i mellandagarna. Det fick mig att önska att jag hade gått och sett den på bio.Vi har ju lärt oss vid det här laget att filmer baserade på datorspel blir alltid skit. Ibland är det rolig skit, ibland funkar det som högljudd popcornunderhållning, men man ska aldrig vänta sig nåt mer än så.
Fast egentligen beror nog datorspel-filmatiseringarnas genomruttna rykte främst på att den omåttligt bisarre regissören Uwe Boll har dominerat genren totalt de senaste åren med aptaffliga actionfilmer som House of the Dead, Alone in the Dark och BloodRayne.
Silent Hill visade sig dock vara nåt helt annat. En påkostad, vackert filmad spökhistoria om en övergiven gruvstad drabbad av en miljökatastrof, där dröm och verklighet blir svåra att hålla isär om man stannar för länge.
Visst, det skjuts och springs och blöder och exploderar en hel del i den här filmen också, särskilt mot slutet, men Silent Hill är definitivt ingen actionfilm. Snarare har filmen dendär krypande, djupgående obehagskänslan som fanns i de bättre Hammer Horror-filmerna från slutet av 1960-talet. Den där känslan som man bara kan skapa genom att först få oss att känna rejäl sympati för rollfigurerna och sedan utsätta dem för de mest fruktansvärda händelser.
Men så är det också Roger Avery (Queintin Tarantinos gamla manuspartner) som har stått för storyn.
* * *
En helt annan sorts film följde med Expressens tv-bilaga den här veckan: Yrrol - en kolosalt genomtänkt film. Det är värt att nämna den här decenniegamla rullen eftersom den innehåller Världens Roligaste Sketch. Någonsin.
En timme och åtta minuter in i filmen kommer den. Sketchen då alla sitter runt ett bord och ska brainstorma fram en idé om vad de ska ge chefen i 50-årspresent. Alla i gruppen kör dock sitt eget lilla race, ingen lyssnar över huvud taget på någon annan. Förslagen som kastas fram blir allt konstigare medan den lågmälda desperationen ökar och den passiva agressiviteteten lägger sig som en tjock matta över lokalen. I fönstret surrar en fluga.
Det går inte att sluta skratta och samtidigt gör det riktigt ont att titta, eftersom alla som någonsin suttit i en projektgrupp, en planeringskommitté eller ett redaktionsmöte vet att just precis såhär jävligt kan det vara i verkligheten.
* * *
Andra svenska bloggar om: film, DVD, Silent Hill, Yrrol, skräck, humor, datorspel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar