tisdag, maj 30, 2006

Det sjuhövdade krönta leopardbjörnlejonets siffror

Om snart en vecka är det dags! Den sjätte juli 2006 (06.06.06.), och vi vet ju alla vad det innebär. Eller?
Ur uppenbarelseboken, kapitel 13:
Och jag såg ett odjur stiga upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och på sina horn tio kronor och på sina huvuden hädiska namn. Odjuret jag såg liknade en leopard, och dess fötter var som en björns och dess gap som gapet på ett lejon. Och draken gav det sin kraft och sin tron och stor makt(...) Och det fick en mun som skröt och hädade, och det fick makt att hålla på i fyrtiotvå månader.
(...) Och jag såg ett annat odjur stiga upp ur jorden, och det hade två horn som liknade ett lamms och det talade som en drake. Det utövar det första odjurets hela makt i dess åsyn. Det får jorden och dess invånare att tillbe det första odjuret (...)Och det fick rätt att ge livsande åt odjurets bild, så att bilden också kan tala och se till att alla som inte tillber odjurets bild blir dödade.
Och det ser till att alla, höga och låga, rika och fattiga, fria och slavar, får ett märke på högra handen eller på pannan och att ingen kan köpa eller sälja utan att ha märket, odjurets namn eller talet för namnet.
Här behövs vishet. Den som har förstånd skall tolka odjurets tal, ty det är en människas tal, och talet är 666.

En bra profetia ska vara storvulen, detaljrik, hotfull och framförallt jävligt kryptisk. På den planhalvan finns det ingen som bräcker Johannes Uppenbarelse. Det är här vi presenteras för "Apokalypsens fyra ryttare", "Det sjunde inseglet" och många andra populärkulturella ikoner.
Uppenbarelsen, sist i Bibeln, är dessutom älskad av så kallade bibelfundamentalister, eftersom den rundas av med följande varning:
Jag vittnar för var och en som hör profetians ord i denna bok: Om någon tillfogar något skall Gud tillfoga honom de lidanden som det står om i denna bok.
Och om någon tar bort något av orden i boken med dessa profetior skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och den heliga staden, som det står om i denna bok.
Ovanstående menar bibelfundametalisterna är en direkt uppmaning till läsaren att ta alla delar av Bibeln på lika stort allvar, även t ex de obegripliga bitarna i mitten av Gamla testamentet.
Man skulle å andra sidan kunna invända att man defintivt "tillfogar något" om man buntar ihop och publicerar Uppenbarelseboken tillsammans med Gamla och Nya testamentet och att alla moderna bibelutgivare alltså hänger löst.
Rätt många som kallar sig kristna, bl a Martin Luther, tycker också att Uppenbarelseboken egentligen inte har något i Bibeln att göra.

Även de flesta anhängarna av Uppenabarelseboken går nuförtiden med på att den Johannes som står som författare med all sannolikhet inte är aposteln Johannes utan en betydligt mer sentida snubbe. Som såg leopardbjörnlejon och åt upp böcker. Trovärdig kille.
Till yttermera visso så är det rätt mycket som talar för att siffran 666 är
antingen en felräkning eller en översättningsmiss. Rätt siffra ska vara 616 eller 216.

Med tanke på ovanstående, visst är det lustigt hur en del verkligen gräver ned sig i det här?

De som främst kommer att uppmärksamma 060606 verkar vara så kallade Metalheads; hårdrockskonserter kommer att hållas över hela världen den sjätte juli, och en drive pågår på nätet för att göra dagen till National day of Slayer.
Naturligtvis är det också en del skräckfilmer som väljer just den här dagen att ha premimär på. Mest notabel är väl kanske nyversionen av The Omen. Originalet från 1976 med Gregory Peck var väl den film framför andra som nylanserade "666" för de breda massorna.
Den "Ateistiska Thrillern" The Beast, en omtalad indiefilm som också skulle haft världslansering den 6/6, verkar dock ha fått premiären uppskjuten.

söndag, maj 28, 2006

VALFRI BLOGG 2006: Meta-metabloggande

Jag noterar att Sveriges Radios veckovisa bloggkrönika har uppmärksammat mitt upprop för en politikfri zon i bloggvärlden.
Detta är naturligtvis smickrande, och extra kul är det att bli omnämnd i samma sammanhang som Kinky Afro.
Samtidigt lägger det såklart en extra ironisk kant till min tidigare observation om att bloggare allt mer speglar sig i varandra. "Bloggosfären" är just nu femte största kategorin på intressant.se, efter "politik", "samhälle", "media" och "val2006"...
Hemligheten ligger i hur man förpackar

Deutsche Grammophon gör en stor drive riktad mot ungdomar för att få dem att börja digga klassisk musik genom nya skivserien classical bytes. Tio skivor med greatest hits av tio tungviktare från Mozart till Gershwin. Och för att illustrera konvoluten har man lejt in tio ytterst namnkunniga serietecknare från den alternativa Mew York-scenen. Peter Bagge, Michael Kupperman,Danny Hellmann, Jim Woodring med flera... För en gammal seriefantast som jag är det naturligtvis mumma. Men, var inte tanken att det här skulle rikta sig till kunder som är typ tio år yngre än jag? Nu laddas ju projektet med nostalgiska konnotationer som snarare riktar sig till ungarnas farsor.
Fast, å andra sidan igen, så är det ju de som håller i plånboken.

torsdag, maj 25, 2006

Vi avbryter för ett personligt meddelande

Till de det berör:
Min mobiltelefon är ur funktion. Tills jag fått den att fungera igen kontaktar man mig enklast via e-post.

måndag, maj 22, 2006

Veckans Elvis-imitatör: 10

I kväll fick hjältarna i Lead Zeppelin ta emot ett välförtjänt Polarpris ur konungens hand. Då kan ju veckans Elvis-imitatör inte vara någon annan än Greg Tortell, alias Tortelvis.
Tortelvis är nämligen frontman för tributebandet Dread Zeppelin som uteslutande framför Lead Zeppelin-låtar så som de hade låtit ifall Elvis hade framfört dem. Fast med reggae-backbeat (det är här "dread-" kommer in).
Dread Zeppelin har hållit i gång sedan 1989, har släppt ett dussintal skivor och är officiellt godkända av Robert Plant himself (wav-fil).
Dessutom är Tortelvis den enda Elvisimitatör som kan ha kvar sitt lilla bockskägg på scen och fortfarande förmedla en sann känsla av Elvis. He´s that good, helt enkelt.

lördag, maj 20, 2006

Myten om bloggosfären

Metabloggande: Myten om bloggosfären


Jag försöker så gott som alltid låta bli så kallat "metabloggande" (dvs att kommentera andra bloggares syn på bloggande) trots att det faktiskt kliar i fingrarna på mig rätt ofta numera.
Denna självbegränsning har ett skäl: jag vill inte bidra till att underblåsa myten om den svenska bloggosfären.

För bloggosfären är faktiskt en myt.
I verkligheten finns det ingen bloggosfär. I verkligheten finns bara en stor mängd individer som av helt olika anledningar använder sig av bloggpublicering.

Tänk efter lite grann: tror ni att t ex Mikael Nussdorf och Annica Tiger bloggar av samma anledning?
Har tjejen bakom vetenskapsnytt.se och killen bakom porrblogg.com samma mål för sitt skrivande?
Skulle Linda Skugge och Hans C Pettersson kunna hitta nåt gemensamt att prata om över en blogg-öl?

Är de inte lik förbannat alla bloggare?

Jag tror att myten om bloggosfären är en mycket farlig myt. Den leder till tunnelseende och vaneföreställningar. Har man en gång börjat inbilla sig att alla som bloggar skulle ha (eller borde ha) någon form av gemensam agenda, då kan det leda till vilka stolligheter som helst.

Man kan få för sig att man har rätten att definiera vad som är en "riktig blogg".

Man kan få för sig att bloggar inte hör hemma på internet.

Man kan få för sig att det är viktigt vems blogg som har högre eller lägre besökssiffror än ens egen.

Man kan få för sig att börja kategorisera alla andra bloggare utifrån en höger/vänster-skala.

Man kan få för sig att inget som andra bloggare skriver någonsin ska få stå oemotsagt.

Man kan få för sig att ställa alla bloggare till svars för nåt osmidigt som en enskild bloggare har gjort.

...etc, etc. Exemplen tar aldrig slut.

Kort sagt: Myten om bloggosfären leder dels till att bloggare börjar spegla sig i varandra i stället för att vårda sina egna läsare. Dels leder den till att den bloggläsande allmänheten får en snedviden syn på bloggande.
Accepterar man t ex att "en blogg är en personlig dagbok på nätet" så blir detta en självuppfyllande definition vilken leder till att en massa människor som just vill visa upp sin personliga dagbok börjar blogga. (Not that there is anything wrong with that...)

Definitionen på modet just nu verkar dock vara "en blogg är ett sätt att delta i den politiska debatten", och som en följd därav har det nu börjat bli lite svårt att sålla fram läsvärda blogginlägg som inte innehåller någon form av tråkig partipolitisk propaganda.
Jag tycker att detta förminskar bloggandet. Jag säger det igen: I verkligheten finns det ingen bloggosfär. I verkligheten finns bara en stor mängd individer som av helt olika anledningar använder sig av bloggpublicering. Och detta är faktiskt någonting mycket större.


Så i dag, när det snart bara är 100 dagar kvar till riksdagvalet och debatterandet redan har spårat ur, skulle jag med en väldigt paradoxal vändning vilja gå ut till alla sveriges bloggare med ett upprop:

Vad sägs om att lämna munhuggandet till proffsen? Vad sägs om att gemensamt bevara en politikfri zon inom bloggvärlden?

Vi kan kalla drajven för "Valfri Blogg", göra speciella banners och ta det som en slags stafett-lek.

En bloggutmaning: klarar du av att blogga i hundra dagar utan att beskriva världen utifrån dina åsikter om politik? Utan att racka ned på någon annans åsikter om politik?

Detta kommer att göra dubbel nytta eftersom de som faktiskt VILL älta politik på nätet kommer att hitta snabbare fram till de bloggar som inte har valfri-bannern. Ingen censur alltså, bara lite välbehövlig genresortering.
Eskortservice

Jag vet inte, det är kanske bara jag, men med tanke på den pågående debatten så har väl McDonalds valt ett ganska ehm... olyckligt namn på sin satsning inför Fotbolls-VM:

torsdag, maj 18, 2006

Stig Lindberg, upphovsmannen

Det jag verkligen inte hade väntat mig att upptäcka när jag besökte Nationalmusems nya utställning "© Stig Lindberg" var att gamle Stig även hade skapat en hel del konstverk som, tja... hur ska man säga, som ärligt talat inte var nåt bra.
Åtminstonde jag kände ju till Stig Lindberg som underdrifternas mästare, killen som fixerar en form med två tre slängiga men precisa pennstreck, kontrastmästaren som frammanar ett träd genom tre gröna cirklar på vit botten - en snubbe som jobbar enligt pricipen "less is more" helt enkelt.

Men på utställningen kom även en annan sida fram. Flera av hans tidiga porslinsdesigner, och de flesta av hans tavlor, svämmade över av otäckt plottrigt myllrande mönster som framkallade sjösjuka vid längre betraktande.
Och färgerna, brrr!
Hela paletten, alla färger på en och samma gång! Dessutom med en extra olycklig förkärlek för guldockra, ni vet den där depressionsframkallande färgnyansen som alla nuförtiden helt enkelt kallar "smutsgult".
Det är alltid trist när man måste omvärdera en gammal hjälte.

Dock, det ska understrykas, ovanstående var undantagen, de tidiga experimenten och så vidare. När det gäller kaffekoppar är det fortfarande ingen som kan slå mästaren på fingrarna. De är fantastiska.
Som bäst verkar Stig Lindberg faktiskt ha varit just då materialet och framställningsprocessen tvingat honom att reducera nyanserna och begränsa sig till en eller två färger. Det vad då hans renodlade, slängiga stil kom bäst till sin rätt.
Även hos hans skulpturer kan man se en utveckling åt det hållet, ju mer han reducerar figurerna desdå snyggare blir de.

Nu är det här bara en ovederlagd teori jag har, men jag undrar om inte industriarbetets konformitet på Gustavsbergs fabriker faktiskt gjorde Stig Lindberg till en bättre konstnär. Inom industrin finns en rent pengamässig poäng i att ständigt försöka förenkla framställnigsprocessen, och jag lutar åt att det kan ha varit just detta som fick igång Stig Lindberg åt rätt håll rent estestiskt.
Hade han bara fortsatt att måla tavlor hade det nog aldrig blivit nåt av honom. För hans tidigaste verk - som sagt, brrr!

Nu gör utställningskommissarierna en poäng av att Stig Lindberg alltid kallade sig själv konstnär. Dessutom vill de diskutera upphovsrätt och design ur ett bredare perspektiv. Det är därför det finns ett "©" med i titeln. Och det är också därför som en av montrarna fyllts med piratkopior, plagiat och pastischer på Stig Lindbergs verk, likväl som senare mönsteranvändingar som Lindberg själv inte kunnat godkänna, t ex McDonaldsmuggarna som jag skrev om i fjol.

Men att utställningen vill sätta immateriella rättigheter på tapeten blir ganska ironiskt när man betänker att utställningens affisch är ett så uppenbart plagiat av René Magritte!
Jamförelsen är i och för sig inte helt fel. Även Magritte var en hantverkare, mycket av hans försörjning kom från reklamjobb och han gjorde några av sina bästa verk när han jobbade inom industrin med en deadline och en begränsad budget.

onsdag, maj 17, 2006

Veckans Elvis-imitatör: 9

Den gamla klassiska science fiction-teveserien the Twillight Zone hade en revival på 1980-talet. Det absolut sjukaste, och roligaste, avsnittet hette "The Once and Future King" och visades första gången den 27 September 1986.

I det här avsnittet möter vi Elvisimitatören Gary , "bästa Elvisimitatören i Las Vegas". Plötsligt och oförklarligt kastas Gary tillbaka i tiden till år 1953. Där råkar han genom ett groteskt missförstånd slå ihjäl den riktige Elvis Presley, precis innan denne ska göra sin skivdebut. För att kompensera och skyla över så antar Gary såklart Elvis identitet, och känner sig sedan förpliktigad att genomlida de följande 30 åren med att spela huvudrollen i olika b-filmer och gå upp i vikt, för att inte på något sätt ändra historiens förlopp.

Författare till denna skruvade historia var Bryce Maritano, som på senare tid mest gjort sig känd för manuset till Samurai Pizza Cats.

I den dubbla huvudrollen som Gary och som Elvis sågs snyggingen Jeff Yagher, som även är känd från kulttvserien "V". Han gjorde en helt ok tolkning av "That´s Alright Mama" innan han slog ihjäl original-Elvis.


Är det någon mer än jag som saknar åttiotalet?

söndag, maj 14, 2006

Drutten goes kawaii

Hittat via Rebas:
Drutten och Krokodilen tar Japan med storm! Drutten, som firar 40 års-jubileum i år, har blivit den senaste flugan i Japan efter att ha gjort ett inhopp som Ryska skidlandslagets maskot (i vit vinterpäls) under senaste VinterOS.
Nu ska de ryska kortfilmsdockorna bli nyproducerad japansk långfilm!

fredag, maj 12, 2006

May the stores be with you

Jag hade ju tänkt skriva nåt dräpande om att de obearbetade originalversionerna av de tre första Star Wars-filmerna nu ska släppas på DVD till sist, trots alla George Lucas´s tidigare försäkringar om att detta aldrig, aldrig skulle ske.
Men Blogger hängde sig. Och sen fick jag annat att göra.
Därefter upptäckte jag att allt jag tänkt säga om saken redan hade hunnit sägas mycket roligare i den här artikeln av legendariske Lore Sjöberg i Wired. Fan ta det kollektiva undermedvetna! Nå i alla fall, citat:
...The best part is that the original-release DVDs include the special-edition DVDs as well. So people who bought the special edition when they really wanted the original version will have to buy the special edition again, and people who didn't buy the special edition because they only care about the original version will have to pay more to get the special edition anyway! Yes! Use your aggressive feelings! Let the hate flow through you!

I alla fall, visst är det en intressant synpunkt att debatten till 99% har handlat om en ommixad scen i den första filmen, dvs Episod 4? Alla som överhuvud taget bryr sig vet vad jag syftar på.
Koncensus verkar vara att de ommixade versionerna av del två och tre (dvs Episod 5 och Episod 6) ändå är helt acceptabla, vilket gör det ännu lustigare att man måste köpa alla 6 filmerna (tre gamla och tre nya versioner) om man vill ha dem i en box.

fredag, maj 05, 2006

I huvudet på en paparazzi

Den här korta dokumentärfilmen (quicktime) var en otippad liten fredagspärla:

Indieskådisen Joseph Gordon-Levitt tröttnar på några paparazzis som inte vill lämna honom ifred, så han plockar upp sin lilla digitalkamera och försöker göra en intervju med dem i stället.
Först reagerar fotograferna med oförskämdheter över att rollerna har kastats om, men när Joseph framhärdar på ett väldigt artigt sätt så tappar bägge fotograferna faktiskt masken och får påtagligt svårt att hantera sina skamkänslor.

Ett oväntat exempel på hur den digitala tidsåldern faktiskt helt kan vända upp och ned på gamla invanda maktstrukturer. Eller nåt.
Ladda ner.

torsdag, maj 04, 2006

Veckans Elvis-imitatör: 8

Jag har länkat till bilder på den ökända cosplayern The Elvis Trooper förut, men det var innan jag egentligen hade fastnat för Elvisimitatörer som tema.
Nu har jag gjort lite noggrannare research och vet bland annat att The Elvis Troopers civila namn är Ken Tarleton och att han har en egen hemsida, ett myspace-konto, och att han även har gjort sig känd för att framträda som Ghostbuster Elvis när andan faller på. Samt att karln förmodligen är skvatt jävla galen, om än på ett roligt sätt.
Äsch, ingenting jag skriver ned kan egentligen göra det här fenomenet rättvisa. Gå till www.elvistrooper.com själva i stället.

onsdag, maj 03, 2006

I cyberspace är ordet inte fritt

I dag är det Internationella pressfrihetsdagen. Svenska Dagbladet tar och uppmärksammar med ett gediget temareportage som alla borde läsa:
Censuren av internet ökar. Faktarutan som medföljer tycker jag förtjänar att citeras i sin helhet:
Så censureras internet världen över
Burma: Förbjudet med privat uppkoppling. Internetkaféer övervakas. Webbmail som Yahoo är förbjudet.
Kina: All regimkritik blockeras. Användarna övervakas och cyberdissidenter fängslas. Sökmotorer som Google ger endast "tillåtna" resultat.
Kuba: Nästan ingen tillåts använda internet, som dessutom är kraftigt censurerat.
Iran: Hundratusentals sajter blockeras. Bloggare skickas i fängelse. Libyen: Blockerar politiska budskap och angriper cyberdissidenter. Nepal: Blockerar politiska budskap.
Nordkorea: Världens mest avstängda land. Bara ett fåtal har tillgång till ett extremt hårt censurat internet.
Saudiarabien: Censurerar runt 400 000 sajter. Blockeringen handlar främst om sex, politik och religion.
Syrien: Bara ett fåtal har tillgång till ett övervakat internet.
Maldiverna: Kraftigt beskuren yttrandefrihet och politisk filtrering av sajter.
Tunisien: Effektiv politisk censur, förföljelse av cyberdissidenter.
Turkmenistan: Nästan hela befolkningen saknar tillgång till internet. Privat uppkoppling är förbjuden och inga internetcaféer existerar.
Uzbekistan: Blockerar politiska budskap.
Vietnam: Internetpolis filtrerar "subversiva" budskap och övervakar internetcaféer. Cyberdissidenter fängslas.
Vitryssland: Den politiska oppositionens budskap har ofta blockerats och oliktänkare har trakasserats.

Så nu vet ni det. Nästa fråga är vad ni tänker göra åt saken.

måndag, maj 01, 2006

Om konsten att få in reklam på nyhetsplats

Det visade sig så klart ganska omgående att de gula tomtarna som dykt upp lite varstans den här veckan bara var en del av en simpel reklamkampanj för ett telekombolag.

Och vem trodde egentligen nåt annat?
Med tanke på att tomtarna i fråga var så uppenbart framtagna speciellt för det här tillfället - fabrikstillverkade tomtar gjutna i plast, uppmärkta med förtryckta klistermärken, som står och poserar med mobiltelefoner
- vem kunde tro nåt annat än att detta skulle visa sig vara en reklamkampanj?

Ganska många, skulle det visa sig.

Kollar man på reklamkampanjens egen hemsida så visar det sig att de flesta större dags- och kvällstidningarna hjälpt till att exponera tomtarna genom att köra okritiska artiklar om "tomtefenomenet" den här veckan.
I den mån journalisterna över huvud taget har försökt kolla upp upphovsmannen bakom de gula tomtarna, så har de varit inne på helt fel spår och dragit kopplingar till ökända Trägårdstomtarnas befrielsefront - vilka ju som alla vet är ett löst nätverk av ideella aktivister, helt utan de ekonomiska möjligheterna att formge och masstillverka någon egendesignad tomte.

Nu har den här reklamkampanjen i alla fall fått en uppmärksamhet som inte går att köpa för pengar. Ett-Noll till reklambyrån.

Just trädgårdstomtar verkar vara väldigt lämpliga för den här typen av avsändarlös guerillamarknadsföring. För bara något år sedan uppnåddes ungefär samma mediaeffekt med sajten Where is my gnome, som visade sig vara en reklamdrive för ett reseföretag.
Och redan jultomten, som vi känner honom idag, var ju ursprungligen en reklamfigur för Coca Cola. Så tomtar och smygreklam är en fin gammal tradition.

Å andra sidan kan man tycka att folk borde ha lärt sig vid det här laget.



Edit, 5/5:
I rättvisans namn ska sägas att det faktiskt fanns ett undantag som bekräftade regeln. Dagens Industri gjorde det som ingen annan tidning verkade bry sig om, och kollade alltså helt enkelt upp vem som ägde tomtarnas hemsidesdomän innan man skrev storyn.
DI:s story blev inte mindre rolig att läsa för den sakens skull. Tvärtom, den blev såpass kul att den förtjärnar att citeras ur:
Om vi säger gul tomte vad säger du då?
"Inga kommentarer", svarar Lars-Johan Jarnheimer finurligt.

Ligger Tele2 bakom tomtekampanjen?
"Inga kommentarer", svarar Lars-Johan Jarnheimer och fnissar.

Kan du inte dementera påståendet om att ni ligger bakom kampanjen?
"Inga kommentarer", svarar Lars-Johan Jarnheimer pilemariskt.

Har du någon egen teori om tomtarna?
"Inga kommentarer", svarar Lars-Johan Jarnheimer sammanpressat.

Har Tele2 köpts upp?
"Inga kommentarer", svarar Lars-Johan Jarnheimer bestämt.

Kan du inte dementera påståendet om att ni har köpts upp?
"Inga kommentarer", svarar Lars-Johan Jarnheimer.