Jag har fortfarande inte lyckats smälta mina intryck från årets bokmässa.
Förmodligen beror det på att något gick sönder inom mig redan första dagen, när jag såg Bert "drag-under-galoscherna" Karlsson stå och krama Åsa "kvinnan-tige-i-församlingen" Waldau i en monter med den stolta devisen "HEJA SVERIGE".
Det blev lite för mycket på en och samma gång, helt enkelt.
Att det dessutom satt en mycket vit gospelsångerska längre bak i Berts monter och höll på att sjunga upp sig i saligheten med en aukustisk gitarr och ett autistiskt manér - allt detta gjorde vare sig från eller till, alla gränser var liksom ändå redan passerade.
Jag stapplade hem och sköljde ur ögonen med lut och ättika, men de känns fortfarande smutsiga.
Det här är nog faktiskt början på slutet.
* * *
Andra svenska bloggar om: litteratur, Bert Karlsson, Åsa Waldau
Knutby, Kristi Brud, populism, ondska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar