Det här är "sanningen" om Marika

Okej allihopa, tyst i klassen. Försök hänga med här nu.

Veckans ord är "Alternate Reality Game" och förkortas ARG. En rimlig svensk översättning skulle kunna vara "parallell verklighets-spel".
Detta är då den övergripande benämningen på vissa typer av rollspel eller sagoberättande, där målet är att den fiktiva världen ska blandas ihop med deltagarnas vardag.
Detta, i sin tur, sker oftast genom att spelets ledare förfalskar olika sorters dokument, och låter spelets deltagare lösa något slags mysterium genom att leta efter de här dokumenten och försöka uttyda dem.

ARG-spel har funnits mycket längre än internet, men det är först via webben som de har blivit en del av masskulturen. Skälet till detta är ganska enkelt: på webben är det mycket lättare att skapa trovärdiga förfalskningar.
Genom en enkel hemsida kan du utan några större resurser fejka allt från multinationella företag ner till enskilda individer. (Edit: dvs vare sig Buy'n'Large eller Lonelygirl15 finns på riktigt. Det är det som är själva poängen. Juh.)

En av webbens första större ARG-upplevelser, som ni kanske minns, var lanseringen av biofilmen The Blair Witch Project way back i slutet av 1900-talet. Här hade man inte bara en detaljrik hemsida där man konsekvent blåljög om sanningshalten i filmen, utan det gick även att via Google leta sig fram till helt andra hemsidor, till synes fristående, som fördjupade sig i andra delar av "Blair Witch-legenden" . Det hela förgrenade sig dessutom ut i andra medier, tex böcker och tidningar, ja till och med i ett fejkat tv-debattprogram: Curse of the Blair Witch som bland annat sändes på Sci-Fi Channel.

Två viktiga aspekter som framträder i Blair Witch-konceptet har varit genomgående i alla senare ARG:
1. Bästa sättet att skapa en illusion av "verklighet" är att vara detaljerad och motsägelsefull. Gärna bombardera publiken med ett myller av helt irrelevanta detaljer och sidospår.
2. Bitarna i pusslet ska vara underhållande på egen hand. Dvs det ska fortfarande gå att se filmen utan att ha sett hemsidan, och det ska helst även gå att komma in från andra hållet och t ex surfa runt på webbsidorna utan att ha sett filmen.
Hurpass mycket man vill fördjupa sig ska vara upp till var och en.

Efter hand har det blivit mer och mer vanligt för mediaföretagen att koppla någon form av ARG till lanseringen av filmer och tv-serier, såväl som andra produkter.
Inför filmatiseringen av American Psycho kunde den som vågade abbonera på epost och sms-meddelanden skrivna av Patrick Bateman.
Nokia har i flera år kört nåt som heter The Nokia Game, där deltagarna ska hålla utkik efter ledtrådar i annonser och reklamfilmer, och därefter skicka sms till den hemliga agenten "Alpha".
Den som gillar tv-serien Lost kunde i fjol gräva fram mer info om det mystiska Dharma-projektet genom att leta efter den fiktiva journalisten Rachel Blakes rapporter lite var stans på nätet och i andra media.
Den som följer Heroes kan förlänga nöjet mellan avsnitten bland annat genom att surfa till det skumma företaget som rollfiguren Claires pappa jobbar för, och sedan "hacka" sig in på hans privata filer genom att ange rätt lösenord. (Ledtråd: det är ett busenkelt lösenord som bryter mot alla IT-rekommendationer).
Och så vidare.

Min poäng är i alla fall att detta med ARG är ett rätt så vedertaget sätt att roa sig.
Åtminstonde ute i den stora världen.
Men när SVT nu hakar på tåget efter långt om länge så reagerar tittarna som om det fortfarande var 1955.

Sanningen om Marika verkar efter första avsnittet vara ett ganska konventionellt konspirationsdrama som landar någonstans mitt mellan "Twin Peaks" och "DaVinci-koden":

Sen tar alltså ARG-delen vid med sajter som conspirare.se och ordoserpentis.org. Samt även via andra medium som mobiltelefoner och lappar på stan.

Själva övergången från tv in i spelet (vilket inom erfarna ARG-kretsar kallas "The Rabbit Hole") skedde på gammalt klassiskt manér - genom ett fejkat tv-debattprogram som sändes direkt efter det ordinarie avsnittet. Och redan här verkar det ha spårat ur, eftersom många människor helt enkelt inte verkar fatta att även denna del av TV-sändningen var fiktion.
Goddag yxskaft.

Sen har det höjts röster om att det är "oansvarigt" av SVT att luras på det här sättet, och extra oansvarigt då att peka ut SÄPO som en möjlig skurk i dramat.
Och detta i sin tur har lett till att SVT fått kalla fötter och börjat dänga ut brasklappar i stil med den här överallt på sina omsorgsfullt fejkade hemsidor:

Åtminstonde i mina ögon så förtar detta en stor del av nöjet.

Fast å andra sidan. Det är ju möjligt att lilla Sverige faktiskt inte är riktigt moget för ARG ännu. Kolla till exempel på den här TT-artikeln, där skribenten gör en grej av att han inte orkat läsa in sig på teminologin:

...Det är meningen att skapa de här tveksamheterna mellan verklighet och fantasi, säger Christopher Sandberg, vd för företaget The company P, som ligger bakom hela... ja vad det nu ska kallas.
SVT kallar det "deltagardrama". Christopher Sandberg pratar om "alternate reality games", "verklighetsspel" eller "pervasive entertainment". Vad det än heter, är det unikt.

Eh... Nä. Det är det inte.

* * *

Apropå konspirationer och teminologi, så försökte jag förklara humorn i förra veckans sjukaste nyhet för en amerikansk kompis häromdagen.
Vi kom då fram till att det inte verkar finnas någon exakt motsvarighet för ordet "rättshaverist" i det engelska språket.
Det säger också något om vårt samhälle, men jag är inte säker på vad.

* * *
Andra svenska bloggar om: Alternate Reality Games, ARG, Sanningen om Marika, tv, SVT, internet, rollspel, film, fiktion, konspirationer.