Orkanbilder

På BBC, på CNN, på Flickr, på Flickr igen och på Flickr återigen.

Edit: och på bloggenhär, via en privatbloggare som försöker sammanställa info om vilka områden som översvämmats.

Edit 2,fredag: och The Interdictor, som fotat och bloggat live från centrala New Orleans under hela händelseförloppet. Ta mig fasen.

Gasen i botten, Tjabo!

En populär monark möter ett populärt dataspel och här är resultatet:



Illustrationen kan laddas ned som fin, högupplöst skrivbordsbild via den här adressen. Där finns oxå annat kungakul.

Släpp loss
Tjosan, det är fredag och lönehelg! Den här lilla filmen signerad Nicolas Deveaux speglar på ett fint sätt den där känslan man kan få ibland.

Årets konstigaste kulturartikel

Författaren Peter Høeg har inte kommit ut med nån ny bok på ett tag.
Det är ingen nyhet. Det räcker att kolla med bokhandeln för att få det bekräftat.

Han har visst ”gått under jorden” oxå.
Jaha, och...? Han uträttar inget värt att tala om just nu, och alltså syns han inte i offentligheten längre. Varför skulle vi bry oss? Fortfarande ingen nyhet.

Men vänta, vänta, han har i själva verket ”dragit sig tillbaka” för att skriva ännu en bok.
Ok, lite mera likt en nyhet, men det är väl knappast första gången en författare tar time out för att få jobba i fred med en bok, om man säger så. Inget oväntat. Skåpmat.
Men däremot kunde det välan vara lite intressant att få veta vad den kommande boken ska handla om. Där finns själva nyheten.

Hursomhelst: Natalia Kazmierska (som brukar ha huvudet på skaft) har frågat lite olika människor och kollat i några register - ganska vardagliga arbetsuppgifter för en normal journalist - och på det viset lyckats luska rätt på var Peter Høeg bor nuförtiden. Inget omöjligt arbete om vi utgår ifrån att karln inte har säposkyddad identitet, men ändå, visst, ett hyggligt dagsverke.
Och arbetet är på väg att ge utdelning. Enligt hennes egen utsago erbjuder sig Peter Høeg själv att servera henne den viktigaste biten, den enda del av storyn som egentligen har nåt allmänintresse: en exklusiv förhandstitt på den kommande boken!

Det är nu som allting blir så väldigt konstigt. För Kazmierska missar själva nyheten, sviker Høegs förtroende, och åker i stället hem och skriver två långa texter om hur hennes dag på jobbet har varit. Svammel om hur hon sitter och somnar på tåget, och liknande. Och vill framställa det som om det vore nyheten.

Är det ett skämt? Är det bara jag som helt har missat nåt här? Enda anledningen till att nån skulle vilja läsa en artikel om Peter Høeg (som inte är känd för att vara nån partykille i stil med t ex Mikael Niemi) är väl för att vi är intresserade av vad det står i Peter Høegs böcker?

I stället leverar Kazmierska en märkligt substanslös artikel vars hela innehåll skulle kunna sammanfattas i orden:
”Peter Høeg vill få vara i fred just nu. Det sket jag i. Här bor han.”

Konstigt.

2 x Genomskinlighet

Två snabba länkar, en häpnadsväckande och en oroväckande:
Via smidigt.se hittar vi Bitfall, en tysk maskin som skapar kortlivade bilder av vattendroppar. Poesi.
Via obli.net hittar vi the Freedom bag - en bombsäker ryggsäck för de lättskrämda. Årets mest cyniska marknadsföring.


Och precis överallt den här veckan hittar man de där Flickr-genererade tidningsomslagen, men det är förhoppningsvis en trend som går över snabbt.

"Skutta över hajen"

"Jumping the shark" är ett användbart amerikanskt idiom som inte har någon direkt svensk motsvarighet. Uttrycket har främst använts när man talat om tv-serier, men har på sistonde börjat användas mer och mer inom reklam och populärkultur i största allmänhet.
När något eller någon har "skuttat över hajen" så innebär det att man har gjort allt som egentligen går att göra med konceptet. Man har nått sin "topp" och nu återstår endast upprepningar och/eller radikala ändringar av upplägget, enda vägen kvar att gå leder nedåt. För just tv-serier inträffar detta påfallande ofta efter ca sju säsonger, för andra kulturyttringar är mönstret mer komplext.
Nåt jag tycker mig märka är i alla fall att väldigt många "hajskutt" har inträffat nu under rötmånaden i år. För visst får ni hålla med om att hajen har blivit överskuttad i följande fall...

... när Coca Cola lanserar en ny diet coke som inte bara är "sockerfri", utan även koffeinfri!

... när zombierna visar sig vara mer intressanta, mer empativäckande, och bättre rollbesatta karaktärer än människorna i George Romeros nyutkommna skräckfilm Land of the dead.

... när bilagan till serietidningen Fantomen består av de klassiska "djungelordspråken" reducerade till magnetisk kylskåpspoesi.

... när katolska präster tar ställning för Marilyn Manson.

... när flera svenska bloggare dissar Andres Lokko och tycker att han inte fattat nåt när han talar om
"den maniska mur av samhörighet, den uttalade vi-mot-dem-attityden, och den villkorslösa kärlek bloggarna känner för varandra",
ungefär samtidigt som bloggsveriges mest tongivande gäng utropar sitt "hurra, dags igen för blogg-öl!"

Näe, it´s all downhill from here...

På lördag smäller det!
Nu på lördag ska journalistikpionjären Hunter S Thompson jordfästas, eller vad man nu egentligen ska kalla det. Dr Thompson var en av de få människor som verkligen jobbade hårt på att göra hela sitt liv till ett allkonstverk, och som avslutning hade han tänkt sig ungefär dethär: han ville få sitt stoft avfyrat rakt upp i luften ur en 50 meter hög kanon.

Så, eftersom de inte fick köpa lös nån artilleripjäs så har hans gamle illustratör Ralph Steadman istället designat en 50-meters kanon, och Johnny Depp, som spelade Thompson i en film, har finansierat byggandet av kanonen på Thompsons gård i Aspen, Colorado.
Ryktet säger att även om kanonen var dyr, så har det lagts ned minst lika mycket pengar på att bygga en bar och fylla den med sprit åt de 400 inbjudna begravningsgästerna.
Efter avfyrandet kommer kanonen att stå kvar som ett monument.
Dr Thompsons familj har uttalat sina förhoppningar om att massmedia kan hålla en låg profil och respektera att det är en privat och lågmäld familjebegravning.
Hm.

EDIT måndag 22/8: Så var det färdigsmällt. Här finns en utförlig sammanfattning av ceremonin, med bilder, länkar till fler artiklar, m m.

Bits and pieces

Alla med Flash på datorn verkar precis ha upptäckt den här webserie-generatorn från Thirdframe Studios som låter dig ta fram dina egna seriestrippar. Och nog är den värd ett besök. Visst har det funnits olika tecknad-serie-generatorer på webben förut, bl a den här, den här, den här och, inte minst, den här, men Thirdframes är nog den snyggaste, och mest lättanvända, hittils.

Via ständigt intressanta Vetenskapsnytt får vi veta att vissa bilder rent fysiskt påverkar mer än andra: "Erotiska bilder gör dig kortsiktigt blind".

Skojigast på Flikr just nu: den ständigt växande samlingen med taffligt formgivna piratdvd-omslag!!!
"...Jackson Pollocke's is the greatest living fainter in the uniuec states..."

Åsså veckans sjukaste nyhet: snart kan du köpa en en bit av John Cleese´s magsäck! (Visst hade det låtit mycket bättre på engelska:own a piece / of John Cleese...)
Auktionen lär ta plats här. Antagligen även en bra plats att sända krya på dig-meddelanden till.

Grodan Kermit fyller 50

Nästa månad firar grodan Kermit 50 år.
Han har redan en egen stjärna på Hollywood walk of fame och har fått en riktig hedersdoktortitel i biologi, vilket är starkt jobbat av en figur som egentligen dog redan 1990 , då hans skapare Jim Henson gav upp andan.

Jim Henson hade jobbat med tv långt innan, b la som bisittaren "Rowlf den pianospelande hunden" på the Jimmy Dean Show (om ni nånsin undrat var Paul Schaffer kopierat hela sin image ifrån) men det var med Kermit det verkligen lossnade, då Henson introducerade den då okända grodan i programmet Sesame Street, och sedan gav honom huvudrollen som konfrancier i det banbrytande programmet the Muppet Show - det första barnprogrammet för vuxna.

Det var i the Muppet Show som den ganska stiffa Kermit fick sina viktiga sketchpartners miss Piggy och Fozzie Bear, bägge gestaltade av Frank Oz.
Frank Oz och Jim Henson kom att utgöra ett av sjuttio-åttiotalets allra mest älskade komikerpar - fullt jämförbara med Magnus & Brasse, HasseåTage eller rentav Helan och Halvan.
Samtidigt så var de förmodligen tidernas mest okända parhästar, eftersom de alltid spelade sina sketcher i rollerna av Ernie&Bert, Kermit&Fozzie, Kermit&miss Piggy, Statler&Waldorf osv. Många fattade nog aldrig att det var samma duo bakom alla de här kombinationerna.

Efter Jim Hensons död är Kermit mycket mera en "solo act". Frank Oz har gått vidare till att spela Yoda i Star Wars och regissera egna filmer.
Steve Whitmire, som tog över Kermit-rollen, har förändrat Kermit från en överspänd workaholic till en mycket mer laid back, ordvitsande stå upp-groda, vilket väl i och för sig är en rimlig utveckling när han inte längre har en partner att agera straight-man åt. Och Mupparna ägs sen något år tillbaka av Disney.
Not that there´s anything wrong with that... men riktigt som förr blir det nog aldrig.

Freakig fredag

Mycket ockult i nyheterna i dag:
Drakar fångade på bild i Tibet, Crop cirkles i Södermanland och, kanske mest bisarrt av allt:Da Vincikoden - nu utan katoliker. Tydligen har Opus Dei försökt använda sitt inflytande och utövat påtryckning för att förmå regissören att inte framställa dem som en intrigerande, konspiratorisk grupp i den kommande Da Vincikods-filmen. Heh.

Apropå nåt helt annat: Har du sett att du kan betala Stephen King för att han ska omnämna dig i nästa bok? Ett helt knippe namnkunniga författare erbjuder liknande tjänster på Ebay just nu. Pengarna går till yttrandefrihetsarbete.

Robotdrömmar

Ett område där Internet faktiskt haft en väldigt omdanande verkan de senaste åren är inom den animerade långfilmen. Animerad långfilm har alltid varit ett grupparbete, och oftast något som endast de med en etablerad filmstudio i ryggen kunde ha råd att ägna sig åt.
Här har det via webben etablerat sig ett helt nytt sätt för independentfilmare att jobba på. Flera animatörer idag gör sina långfilmer själv bit för bit på hemdatorn och presenterar dem efter hand på nätet som work in process. (Visst har det iofs hänt tidigare att en bunt kortfilmer klippts ihop till en långfilm, Bill Plympton lyckades t ex klippa ihop filmen "The Tune" av alla 10-sekundersvinjetter han ritade åt Mtv på 90-talet - men det var en efterhandskonstruktion)
Om besökarna på animatörens hemsida sedan gillar det de ser så kan de stödja projektet genom att köpa prylar som t ex dvd-skivor, böcker och souvenirmuggar - produkter som är lätta att fixa i små kvantiteter via webbföretag som t ex Cafépress.
Filmprojektet börjar således betala sig innan det är färdigt, samtidigt som filmskaparna får bred kontakt med sin publik på ett väldigt tidigt stadium.

Lots of robots,
Rustboy
och Vacant planet
är tre vackra långfilmer-i-vardande som just håller på att produceras enligt den här metoden. På samtliga sidor kan man ladda ned filmavsnitt motsvarande ungefär en kortfilm.
Som av en händelse har alla tre filmerna robotar i huvudrollerna, men där slutar likheterna. Vi talar hela genrespektrat, från sf-thriller till slapstick.
Nu vet du vad du ska göra med din kafferast idag!

"Dancing about architecture"
Via sarts görs vi uppmärksamma på att Lars Vilks har hoppat på bloggtåget. Detta gör han för att fira 25-årsjubileet av sin skojiga olagliga skulpturpark på Kullaberg, och följdaktligen har han bjudit in olika namnkunniga konstkritiker att skriva blogginlägg om Arx, Nimis, och Ladonien.

Och det är djupanlalyser och finformuleringar, och det är mycket intressant men samtidigt väldigt väldigt pratigt. Det beståeende intrycket blir att Lars Vilks på de här 25 åren lyckats gå från nåt slags hemvirkad avantgade över till att bli fullständigt institutionaliserad. Utan att egentligen röra sig själv i någon riktning.

Visst är skulpturerna ute i det där naturreservatet kul att titta på och ett trevligt utflyktsmål, men intellektuellt gick väl all luften ur hela Ladonienprojektet redan år 2002, när Lars Vilks vägrade asyl till de flyktingar som sökte medborgarskap i hans hittepå-land.
Hade det varit någon stake i hans projekt så hade han väl tagit fullt ansvar och löpt linan ut, även om det fått bisarra efterföljer. Nu fegade han istället ur, vilket även fick alla hans tidigare små lagbrott och kontroverser att mest framstå som missriktade pojkstreck. I dag känns hela Ladonien som en lagom punschklibbig studentorden.
Synd på så rara ärter.

Nöjesmassakern
Att animatören, dataspeldesignern och CornelisWreesvik-fantasten Dan Paladin inte är helt frisk i huvudet tror jag att jag har skrivit om på den här bloggen tidigare.

Nu kommer i alla fall det slutgiltiga beviset på hans vansinne i och med hans senaste flash-spel Dad and me. Ett fullkomligt sociopatiskt och våldsförhärligande litet arkadspel där man får rollen av en liten blå, hockymaskförsedd seriemördarunge som ska rensa skolgården med bara knytnävarna.
Det hemskaste med det här spelet är att det är både snyggt, roligt och vanebildande. Själv kan jag inte sluta spela. Det måste vara katharasis-effekten. Eller så behöver jag hjälp.

"En martini ska skakas i valstakt"

Augusti börjar bra. Tisdag den 2 augusti släpps för första gången en dvd-box med alla de ursprungliga Gäckande skuggan-filmerna.
The thin man - som de hette i original - är en serie underbart uppsluppna deckarfilmer efter historier av Dashiel Hammet.
Den förtidspensionerade deckaren Nick (William Powell), hans ohämmade överklassfru Nora (Myrna Loy) och deras ohängda terrier Asta, löser det ena mordfallet efter det andra trots att allt de egentligen vill göra är att softa, ta promenader med hunden och, framför allt, supa bort Doras förmögenhet.
Det finns många skäl att älska Thin man-filmerna: mordgåtorna är lagom kluriga, dialogen är one-linerspäckad, och i Nick & Noras värld verkar det alltid finnas anledning att blanda en martini.

Och på onsdag den 3 augusti får äntligen, äntligen filmversionen av Liftarens guide till Galaxen svensk premiär! (it´s about Belgium time!)
Den inleds med delfin-allsång (flash) och fortsätter med att jorden går under. Och det är bara första kvarten!