Veckans klotter

Urklippta färgklickar på kungsholmsbron.

* * *
Andra svenska bloggar om: gatukonst, klotter, Stockholm.

Säga vad man vill

Nobelmuseets nya utställning om yttrandefrihet är det mest intressanta jag sett den här veckan.

Först när jag gick omkring där blev jag väldigt irriterad på att utställarna försökte spänna över så mycket. jag srörde mig på att ordet "censur" användes såpass vidlyftigt, och över att arrangörerna inte verkade gjort någon form av indelning alls; strukturellt förtryck och dålig lagstiftning nämndes i samma andetag som enskilda fanatiker och udda extremfall. En man som avslöjat statshemligheter ställdes brevid en man som försökt säja ett våldsamt dataspel. Agnar Mykle skulle mätas på samma skala som Aung San Suu Kyi. Det kändes helt enkelt respektlöst.
Sen förstod jag att detta var ett drastiskt sätt att försöka problematisera ämnet och få folk att tänka själva. Vilket aldrig kan vara fel.

Dessutom var den här montern värd ett besök helt i sig själv; ett slags jukebox som bara spelar förbjuden musik.
De borde sälja en samlingsskiva i museishopen.


* * *
Andra svenska bloggar om: yttrandefrihet, nobelpriset, censur.

Årets bild har hoppat över hajen

"Jumping the shark" är ett användbart amerikanskt idiom som inte har någon direkt svensk motsvarighet. Jag försökte lansera översättningen "hajskutt" för några år sedan men det var inget som fastnade.

Anyway, nu är det officiellt. Svenska pressfotografers nationella tävling Årets bild har peakat, hoppat över hajen, spelat ut sin roll, whatever.
I fjol var det den här ruskiga bilden som tog hem förstapris. Juryns motivering:

”I en skakande bildruta slår fotografen hål på tron att etanol ska kunna frälsa oss från oljeberoende och samtidigt ge oss en grönare och renare värld. Bilden manar till eftertanke och ger inga svar, bara frågor. Vilket pris är vi beredda att betala för att inte ändra vårt sätt att leva?”

Ganska snart kom det fram att bilden var digitalt manipulerad och att röken ur skorstenarna inte alls kom från kolförbränning utan antagligen mest innehöll vattenånga. Enligt fotografens egen efterhandsförklaring "var det aldrig meningen att göra ett miljö­avslöjande med bilden, utan ett reportage om arbetsmiljön vid skörden av sockerrör".

Anledningen till att fotot skulle vinna utmärkelsen "Årets Bild" fanns alltså endast i juryns egna huvuden.
Med detta i åtanke skulle man ju kunna tro att årets jury skulle vara lite försiktigare med att trycka in en massa av sina egna subjektiva tolkningar när de bedömde nomineringarna till bästa bild. Men i stället målar de in sig ännu tightare i samma hörn.

I år vann minsann den här bilden, i hård konkurrens.
Ett svartvitt porträtt på en kvinna som gråter en skvätt. Alltså har fotografen antingen använt en gammeldags filmkamera laddad med svartvit film (ute på ett nyhetsuppdrag? verkligen?) eller så är även den här bilden digitalt efterbehandlad.
Juryns motivering:

Natten då USA:s första svarta president valdes. Ett ögonblick fångat mitt i ett skeende som kommer att gå till historien. Fotografen har valt att fokusera på ”mannen på gatan” och berätta om detta historiska ögonblick på ett enkelt men gripande sätt.

Notera att enligt juryn det är skeendet som kommer att gå till historien, inte bilden.
I så fall kanske det är läge att döpa om tävlingen till "Årets händelse" - och då hade de ju kunnat ge priset direkt till Obama istället.

* * *
Andra svenska bloggar om: foto, fotografi, Årets bild, nyheter.