måndag, november 23, 2009

Veckans bondfångare

"Kloka gubbar" som minröjare? Det är så fånigt så att man tappar hakan, men tydligen har Iraks försvar köpt in hundratals SLAGRUTOR för att leta efter minor och vapen med. Till det facila priset av 40 000 dollar per slagruta:
"...ATSC’s device is pocket sized and portable. You simply take a piece of plastic-coated cardboard for your chosen target, which has been through “the proprietary process of electro-static matching of the ionic charge and structure of the substance”, pop it into a holder connected to a wand, and start detecting. There are no batteries and no power source: you hold the device to “charge” it with the energy of your body..."

Grunkorna tillverkas av ett libanesiskt företag, vars vd verkar ha gått under jorden, och enligt oberoende tester funkar de lika bra som en vanlig slagruta, dvs inte alls. Men de ser väldigt coola ut, så Iraks försvarsminister är jättenöjd och har beställt flera!
hela den sorgliga historien står att läsa på bloggen Bad Science.
* * *
Andra svenska bloggar om: , , .

fredag, november 13, 2009

Veckans klotter




Saker jag sett. Nu får ni också se dem.
* * *
Andra svenska bloggar om: , ,

måndag, november 02, 2009

Sämsta Alice NÅGONSIN!

Jag har sagt förut att det största problemet med den "digitala revolutionen" är att vissa saker har blivit för lätta. Folk behöver inte längre tänka igenom vad det är de ska göra, hur det bäst ska genomföras, eller, viktigast av allt varför. Det är bara att peka, dra och klicka.
Sedan Desktop Publishing slog igenom så kan vilken klåpare som helst skaffa sig en iMac och lite olika Adobe-program och sedan direkt börja kalla sig för "formgivare" "layoutare" eller "grafisk designer" - trots att vederbörande egentligen inte kan ett skvatt vare sig om tryckteknik, historik eller om skillnaderna mellan olika typsnitt.


Dagens exempel: I Alice i underlandet finns en välkänd och svåröversatt dikt som heter The long and sad tale.
Det halva roliga med den dikten är just den grafiska utformningen. Det berättas att författaren Lewis Carroll tyckte det hela var så viktigt att han åkte ned till stilgjuteriet och hängde över axeln på typsättarna med detaljerade instruktioner så att det inte skulle bli annorlunda än vad han hade tänkt sig.
Det var en ny approach till hantverket och räknas därför som en milstolpe.Bland seriösa grafiker känner alltså alla till just det här exemplet.


Och hur ser detta då ut i Wahlströms nya,kritikerrosade nyutgåva av Alice i Underlandet?
Jo, Såhär:

Detta är ju definitivt ingen svans. Med stora mängder god vilja ser det möjligen ut lite som en julklappsstrumpa som någon har tryckt ned en massa apelsiner och nötter i.

Respektlöst mot författaren. Ett hån mot läsaren.

Redaktören som släppte igenom detta förtjänar, i mitt tycke, en rejäl skopa ovett. Yttersta ansvaret för skiten har dock bolaget Gyllene Snittet AB, Helsingborg, om man ska tro försättsbladet.
Man undrar ju verkligen hur de har tänkt, men den tråkiga sanningen är väl förmodligen att de inte har tänkt alls. Man undrar också varför dessa inkompetenta människor gjort sättningen istället för att förlaget låtit sköta den in-house? Var de extra billiga?

Hur som helst; trots att Robert Ingpens illustrationer är roliga, och trots att Christina Westmans svenska översättning är bra mycket bättre än många andra versioner jag läst av just den här texten, så måste jag verkligen uppmana er att INTE köpa den här utgåvan, vare sig till er själva eller till någon annan.

Köp den DEFINITIVT inte till era barn.

Den är ju bevisligen framställd av folk som vare sig förstår sig på den eller bryr sig om den, vilket är ett Mycket Dåligt Tecken, som Nalle Puh skulle ha uttryckt det.

Om du ändå vill ha just den här boken i din bokhylla så skulle jag rekommendera att du först skriver till Wahlströms och kräver att de drar tillbaka och destruerar den felaktiga utgåvan. Samt låter någon annan bryta om den.
Nån ordning får det ju vara.

* * *
Andra svenska bloggar om: , , , poesi, , ,