fredag, mars 31, 2006

Så personligt som jag någonsin kommer att blogga

Jag har en skamfylld sak att erkänna. Jag har blivit alllvarligt beroende av
den där Sony Bravia-reklamfilmen. Såpass beroende att jag har den sparad på datorn. På skrivbordet.
Jag tittat inte på den jämt, men när det är såna dagar som till exempel idag, då det gråa diset äter upp alla färger utomhus, då hela världen luktar nytinad hundskit, då jag känner mig ensam och oälskad och ingen vill leka med mig.
Då kör jag upp filmen över min skärm, lyssnar på José González och ser 250 000 färgglada studsbollar flyga nedför en gata i en stad där solen skiner. Jag spelar den igen och igen och igen. Och igen.
Det är som digital Prozak.

torsdag, mars 30, 2006

Vaclav Havel får ett traditionellt vitryskt bemötande

...av deras ambassad i Prag, när han vill överlämna formella protester mot valfusket. Skriver br23.net:
The Czech ex-president rang the bell at the embassy gates, and after being asked who he was, he said he’s Vaclav Havel and he wants to deliver a petition. A woman, probably a secretary of the embassy, answered to that: “Which firm do you represent?” and hang up after a moment.
On a second attempt, he again introduced himself and said that he wants to deliver a letter. “Just throw it in the mailbox“, the woman answered and hang up again.
Veckans Elvis-imitatör: 4

Actionfilmen Bubba Ho-Tep, efter novellen med samma namn, fantiserar vidare kring de ökända konspirationsteorierna om att Elvis inte alls skulle ha dött år 1977 utan istället fejkat sin egen död för att kunna få ta lite time-out.
När filmen tar sin början i nutiden finner vi alltså en ålderstigen Elvis på ett nergånget åderdomshem I Texas, där han ligger till sängs mest hela dagen och tittar på TV. Gammal, pank, impotent och med ett trasigt höftben är livet ganska sunkigt för den forne rockkungen, särskilt som sjuksköterskorna vägrar tro på att han verkligen skulle vara Elvis.
Men när en vilsegången egyptisk mumie (!) börjar stjäla pensionerernas själar om nätterna (!!!) så finner The King till sist ny engergi och tar upp kampen för att rädda sina grannar.
Jag sade aldrig att det var en dramadokumentär. Men det som gör "Bubba Ho-Tep" till en förvånansvärt bra film är att den trots allt faktiskt verkar ta sitt skruvade ämmne på allvar. I huvudrollen som Elvis ser vi B-films legendaren Bruce Cambell, som gör en rak och ärlig tolkning av en man som en gång låg på topp och som nu tynar bort i en snöplig ålderdom.
Bubba Ho-Tep släpptes i USA 2002 men har först nu dykt upp på hyllorna hos svenska filmuthyrare.
Spring därför ut och hyr!

Nästa vecka: en jätteliten Elvis!

tisdag, mars 28, 2006

Kartan, verkligheten och det däremellan

När jag besökte Vatikanstaten i fjol ville jag såklart kolla på Sixtinska kapellet. Trots att det ligger nästan vägg-i-vägg med Petrusskyrkan, så får alla besökare ta en kilometerlång omväg genom bl a en mycket lång, lång korridor, där både väggar och tak är täckta med detaljerade muralmålningar. Alla de gigantiska målningarna föreställer olika kartor över de regioner över hela världen där kristendomen/Katolicismen har dragit fram. Man kunde se vartenda hus, nästan vartenda träd på de där kartorna.
Det var en subtil, men mycket kraftfull maktdemonstration av Vatikanen, vilket försatte besökaren i lämplig sinnesstämmning innan man till sist släpptes in i "det allra heligaste".

För i stora drag handlar kartor om makt.
Den överblick som en bra karta ger dig är nästan som en besvärjelse: du BEMÄSTRAR geografin med den kontroll som kartan ger dig.
Ju mer detaljerad karta, desdå bättre överblick - således finns det inte heller något mer fängslande att titta på än en detaljerad satelitbild eller flygfoto över en trakt där man har befunnit sig.

Känslan av makt gör ocksä ofta att man ändrar sitt förhållningssätt: att "von oben" är samlingstermen no:1 för olika sorters dumsnäll fördomsfullhet och självgodhet är nog inte en slump. Och sedan har vi ju uttrycket "att blanda ihop kartan med verkligheten". Det finns många situationer som man bevisligen hanterar BÄTTRE om man inte är låst av en karta...

Varning: s k "METABLOGGANDE" följer
(Du kan hoppa över följande stycke om du har ett liv utanför webben)


... vilket gör det helt obegripligt varför någon enda bloggare skulle vilja medverka i en bloggportal där alla blir utplacerade på en Sverigekarta.

Går inte detta tvärs emot precis allting som internet står för?
Med internet blir ju geografin onödig: allting befinner sig ju HÄR, på min skärm, utan att jag behöver bege mig någonstans. Via internet kan en 16-årig bonddotter i Säffle för första gången konkurrera om uppmärksamheten på lika villkor med en 45-årig akademiker i Uppsala.

Vem har egentligen nåt att vinna på att vi lägger tillbaka geografins filter över bloggvärldens mångfald? Var det inte just den sortens gränser vi var ute för att spränga?
Ändå finns det till och med flera stycken såna här portaler - nu senast är det konstigt nog den annars så briljanta Bloggportals-Johan som har startat en - och de pingas uppenbarligen av många bloggare. Jag begriper faktiskt inte varför...

Slut på metabloggandet

...men det finns ju, som sagt, någon slags inneboende förtrollning i själva betraktandet av en karta.
Därför är det kul att Eniro nu i dagarna har börjat samarbeta med Lantmäteriet om att lägga ut flygfotografier över olika städer. Bilden här ovan är tagen därifrån.
Detta kan kanske fylla den nisch som Google Earth ännu inte tagit sig till. Google Earths fotografier varierar ju väldigt mycket i upplösning. Bäst upplösning verkar det där vara på storstäderna (men konstigt nog är det fortfarande högre upplösning på t ex Mölnlycke än på Göteborg City i Google Earth).
WTF?

Gamla pålitliga BoingBoing gräver alltid fram de sjukaste grejorna. Eller vad sägs om "Statue of Britney Spears giving birth"?
A nude Britney Spears on a bearskin rug while giving birth to her firstborn marks a ‘first’ for Pro-Life. Pop-star Britney Spears is the “ideal” model for Pro-Life and the subject of a dedication at Capla Kesting Fine Art in Brooklyn’s Williamsburg gallery district, in what is proclaimed the first Pro-Life monument to birth, in April...

lördag, mars 25, 2006

Varför jag inte orkar med den svenska "bloggosfären"

Inte för att det är en heltäckande redovisning, men enligt
bloggar.se så är de 10 mest omskrivna ämnena i svenska bloggar just nu som följer: politik, carola, melodifestivalen, film, musik, laila freivalds, bloggosfären, wordpress, freivalds, mat. Och det hetaste som finns inom bloggportalsvärlden just nu tycks vara portaler som knyter bloggarna till en punkten sverigekarta. Så kan man enkelt ignorera alla som bloggar från Säffle, till exempel.


Samtidigt några mil bort, i vitryssland:


(via http://community.livejournal.com/minsk_by/)

torsdag, mars 23, 2006

Veckans Elvis-imitatör: 3

Det finns många olika sätt att tolka Elvis Presley på, men i alla imitationer finns det ju ett inslag av låtsaslek; "hur hade det varit om..."
Den irländske Elvisimitatören The King tar detta till sin spets. Hans nisch är att sjunga nya rockklassiker så som de hade låtit om Elvis hade kunnat göra covers på dem. Det hade kunnat bli hur fel som helst, men eftersom Jim Brown har en röst som ligger väldigt nära originalet så funkar det faktiskt.
På The Kings första platta Gravelands (1999) så gör Brown bla Elvisversioner av Nirvanas "Come as you are", AC/DCs "Whole lotta rosie" och Bob Marleys "No woman no cry".
På andra skivan Return To Splendor (2001) tar han sig an örhängen som "Sympathy for the devil", "King of the road", "LA Woman" och flera andra tungviktare.
Jim Brown hette från början James Brown, men bytte för att undvika förväxlingar. Han jobbade som brevbärare och hade ingen tanke på att bli professionell Elvisimitatör innan en talangscout upptäckte honom när han sjöng på en privat familjefest. Sen dess har The King rönt stora framgångar och har nu egen fanclub i såväl Tyskland som Japan.
På kommande cdn Any way you want me, som ska släppas i år enligt den officiella hemsidan, kommer dock inte Brown att sjunga covers, utan helt egenkomponerade låtar. Dock fortfarande som Elvis-imitatör.
Nästa vecka: Pensionärs-Elvis!

onsdag, mars 22, 2006

Live from Kiev

Via Tobias Ljungvall hittar vi bloggarna br23.net och Belarus elections som bägge bloggar dagligen från Oktobertorget i Minsk. Kan vara värda att hålla ögonen på under de kommande dagarna.

söndag, mars 19, 2006

Warhols matiga metanivåer
Nu har jag köpt dem! Pressreleasen kom redan i december, men först nu har jag lyckats hitta och köpa Cambells nya Andy-warhol soppburkar (Limited Edition, hej och hå) i dagligvaruhandeln. Till underpris dessutom, bara 14:-.
Helkonserver hålller i ca 4 år, så några månaders fördröjning spelar väl ingen större roll. Dessutom kommer väl ingen att äta dem. Det är ju konst och samlavärde på dem nu.
Det hela ställs på sin spets på ett ganska sublimt sätt när Cambells nu, i kommersiellt syfte, återskapar de burkar som Warhol kopierade från Cambells i konstnärligt syfte. Var börjar kommersen och var slutar konstverket? Finns det alls någon skillnad?

För att skärpa till det hela ytterligare så kan jag berätta att jag även gick förbi Kulturhusets bokhandel idag. Och där i en glasmonter stod minsann väldigt liknande soppburkar till salu. Fast här var det nån fjunig konsthögskoleelev som hade "återskapat Warhols objekt". Och priset för denna "återskapelse" var minsann ett tresiffrigt belopp.

Jag blir mer och mer övertygad om att konst egentligen bara är en fråga om attityd.

torsdag, mars 16, 2006

Veckans Elvis-imitatör: 2

Som sagt: När Elvis Presley dog år 1977 fanns det drygt 150 professionella Elvis-imitatörer. 2001 fanns det 85 000 stycken. Så år 2019 kommer en tredjedel av jordens befolkning att vara Elvis-imitatörer.
Green Elvis, eller David Pyle som han egetligen heter, är en av dem.
Green Elvis är vegetarian, biologiskt nedbrytbar och all about the environment. The Earth Friendly Elvis Impersonator - loving momma nature forever! är hans slogan. I sina shower ändrar han de klassiska Elvis-låtarna så att de får ett mer miljövänligt tema. "Don't Be Cruel" blir till "Don't Waste Fuel", "Are You Lonesome Tonight?" blir "Are You Recyling Tonight?" och så vidare.
Green Elvis har förvisso ett viktigt budskap, men hur mycket bryr sig egentligen David Pyle om att föra vidare the King´s arv? Egentligen skulle man väl kunna påstå att Pyle hör till en underkategori inom Elvis-imitaterandet: han är nog egentligen en Elvisimitatör-imitatör!
Nästa vecka: en postmodern Elvis!

onsdag, mars 15, 2006

La Collection di "Antifascistiska kommittén för barnens rättigheter"
Som rapporterats i flera medier så anlände i dag fem stora lådor med över 100 stulna svenska kyrkoantikviteter till polisen i Sundsvall. Den i sitt slag unika samlingen hade snattats ihop under en tioårsperiod av en ihärdig men mycket, mycket, mycket förvirrad man som opererade under signaturen "antifascistiska kommittén för barnens rättigheter" (AKBR). Han tros dessutom ha stulit ännu fler kyrkskatter och sålt dem för stuntsummor på olika loppisar.
Dessvärre vill polisen inte tillåta några fotografier av samlingarna innan de rättmäntiga ägarna varit där och tittat. Om jag vore museieintendent på Nordiska muséet eller nåt liknande så skulle jag ligga på telefonen som en tätting just nu och kolla frenetiskt om det inte finns nån laglig möjlighet att ordna en samlingsutställning med alla de här grejorna innan man lämnar tillbaka dem. Ta det som ett tips. Jobbet är ju redan gjort, typ.

söndag, mars 12, 2006

Bevara oss från vardagshumorn
Såg att tidningen Metros seriestriptävling nu var avjord och att alla tio finalisterna skulle ställas ut på Kulturhuset. Så jag och min manusförfattare stolpade ned dit för att kolla om mediet utvecklats nåt sen femtiotalet. Det hade det inte, egentligen, om man ska tro det urval som hängde på Serietekets väggar.
"Det som deprimerar mig mest var nog att allting som juryn hade valt såg så likadant ut" anförtrodde jag senare manusförfattaren över en välbehövlig öl. "Jag har redan glömt bort vem av tecknarna som egentligen hade ritat vad. Allting flyter ihop till en monokrom gröt".
Manusförfattaren höll med mig om att det var en beklämmande monotoni över hela utställningen. Såväl vinnarserien som de övriga finalistbidragen var nämligen baserade på exakt samma snäva upplägg:

Några pseudo-slackiga twentysomthings, löst tecknade i konturerna både bild- och idémässigt, gör lättsmälta, tokroliga observationer om olika personliga i-landsproblem utifrån ett grundgjutet vitt svenskt medelklassperspektiv.

De enda undantagen var väl Malin Biller och Nickan Jonasson, som stod ut lite ur mängden tack vare hantverksskicklighet och ihärdighet. I övrigt var det största-gemensamma-nämnare-humor som gällde.
Ur ett historiskt perspektiv signalerar nog detta att den navelskådande vardagsrealismen återigen har blivit monokulturell mainstream i stripserievärlden, efter att faktiskt ha varit en undergroundgenre i några år.
"Blondie" har en gång för alla besegrat "Knallhatten".
Och vissa tycker nog till och med att det är bra.
Vi övriga, vi som gärna vill ha lite fantasi, lite fabuleringskonst och lite oväntade perspektiv i vår popkultur, vi får väl krypa tillbaka till våra skyddade nördzoner på Science fiction-bokhandeln och Vertigo.

fredag, mars 10, 2006

Veckans Elvis-imitatör: 1

I år är det 50 år sedan Elvis Aaron Presley slog igenom med låten "Heartbreak hotel".

När Elvis dog år 1977 fanns det drygt 150 professionella Elvis-imitatörer i USA.
Sist någon undersökte saken, år 2001, fanns det 85 000 stycken. Man har räknat på det, och om det fortsätter öka i samma takt så kommer en tredjedel av jordens befolkning att vara Elvis-imitatörer år 2019.
Så jag tänkte det kunde vara en kul ide att presentera några av dragens Elvis-imitatörer under de kommande veckorna.
Vi börjar med någonting närliggande. I videon till låten Advertising Space(RA) sjunger Robbie Williams om hur allting som en gång var ärligt och äkta blir till krass kommersialism. I videon spelar han en Elvis-imitatör som går in för sitt job till 110%. Han har övat in varenda move, shake och rörelse till fulländning - han till och med skjuter en tv för att komma i rätt stämmning. Sen uppträder han i en sleezy bingohall där ingen lyssnar på honom. En blinkning tillbaka till hans egen briljanta video "Rock Dj"(Wmp, sista minuten Not Safe For Work), och dessutom en relevant Elviskommentar.
Nästa vecka: en miljövänlig Elvis!

fredag, mars 03, 2006

Rätt bild vann!
Då har Årets bild-juryn sagt sitt.Jocke Berglunds flygfoto från efterdyningarna av Gudun tog förstapriset. "En bild som tål att tittas på, gång på gång skrev juryn, i motiveringen, och det stämmer. Faktum är att Berglunds flygfoto, där ett kalhygge och ett trälager uppifrån på långt håll ser ut som en bild av ett träd, är en sån där helt otrolig lyckoträff som bara sker nån enstaka gång i livet.
I kategorin "Nyhetsbild Sverige" togs ett välförtjänt förstapris hem av K-G Z Fougstedt (som jag för närvarande delar arbetsplats med) för hans fantastiska bild av Algblomningen. Grattis "Z"!
Anekdot
Det var mars, det var vårsol och det var gympatimme och jag promenerade längs med eljusspåret tillsammans med nån tjej ur en paralellklass. Hon pratade på om ditten och datten och jag gick i helt andra tankar. Jag sköt in ett ord då och då för att det skulle verka som om jag lyssnade.
"Jag tror att det mackpålägg jag gillar bäst är nog hårdkokt ägg med kaviar" sade hon apropå nåt hon sagt tidigare.
"Tja, det verkar ju rimligt", svarade jag, fortfarande med tankarna på annat håll, "särskilt om man tänker på att både ägg och kaviar är olika varianter av moderkaka..."
"Fy faan vad du alltid ska vara äcklig!" utbrast hon och knuffade ner mig i ett blött dike fullt av gamla förmultnade höstlöv.

...Bara ett Proust-artat minne som återkom när jag just såg reklamen för det nya smörgåspålägget "Kalles Randiga Ägg".
Kokt ägg på tub låter för övrigt ganska ofräsht oavsett hur man än vinklar det. Tror inte det kan bli nån hit.