måndag, juli 31, 2006

Veckans Elvis-imitatör: 13

Många Elvis-imitatörer strävar efter att emulera den riktige Elvis livsstil i så mycket som möjligt. Få går dock så långt som att skaffa sig en riktig Colonel Tom Parker - imitatör som sin manager.
Men Elvisimitören Rene Escarcha, även känd som RenElvis eller "The Philippino Spawn of Elvis", har lyckats.
Det senaste året har RenElvis varit på turné i USA tillsammans med Wade Jones, en man som nog lyckats bräcka självaste "Översten" när det gäller att tjäna pengar på Elvis.
Wade Jones koppling till Elvis är den här: 1977, när han just fyllt 13 år, lyckade han lägga vantarna på en engångsmugg som Elvis druckit lite vatten ur efter en konsert. Han behöll denna relik för sig själv i många år, men när eBay började bli populärt för några år sedan så såg Jones sin chans.
Och snart hade han tjänat sina första 500 dollar på muggen. Inte genom att auktionera ut själva muggen på eBay, utan genom att sälja några droppar vatten från muggen.
Styrkt av framgångarna beslutade sig Jones för att fortsätta på samma linje. Numera tjänar han sitt levebröd på att åka runt och visa upp engångsmuggen. Du kan boka ett framträdande via hans hemsida: www.elviscup.com.

Nu ska det i rättvisans namn sägas att det är en hel del extra som ingår när du bokar in "The Elvis Cup". Jones håller ett litet föredrag om hur det var när han såg en Elviskonsert, och så har han som sagt med sig den lille rundnätte och tunnhårige RenElvis, som mycket väl kan vara en av världshistoriens sämsta Elvisimitatörer.
RenElvis har bland annat komponerat Elvismuggens egen "theme song", som han glatt framför med sin pipiga röst. Refrängen går såhär:

"Come see the Elvis cup
And ask el Vis what's up?
He'll tell you that he loves you much
And 'Thank you very much!' "


Det bör väl också påpekas att Wade Jones är långtifrån den första Tom Parker- wannabee som slår mynt av Elvis på det här sättet. Redan för ca 15 år sedan började till exempel Joni Mabe turnéra med en Elvis-utställning där huvudattraktionen var en avklippt tånagel som hon hittat i en heltäckningsmatta på Graceland.

Överste Parker ler nog gott åt allt det här i sin himmel, eller möjligen på något mer varmt och ombonat ställe.


* * *
Andra svenska bloggar om: , , , .
Detta har varit ett inlägg enligt .

söndag, juli 30, 2006

Söndagsfilm!

I dag är det "Kristi förklarings dag" enligt kalendern. Så veckans YouTube följer temat:
Jesus förklarar för Jimmy varför det är dumt att röka gräs. Höj volymen på din dator!



Ovanstående lilla örhänge var taget från Reefer Madness - the movie musical - en modern musikalbearbetning av en gammal klassisk demagogisk exploitation-rulle.


* * *
Andra svenska bloggar om: , , .

fredag, juli 28, 2006

1920-talet är tillbaka

Ainur Elmgren är historiker, serietecknare, recensent och en av de smartaste människor jag känner.
Efter att ha hållit fansen på halster ett bra tag har hon nu återigen börjat teckna serier. Det blir en kontrafaktorisk berättelse i albumformat som utspelar sig kring ekvatorn på det glada 1920-talet.
Hon har just lagt ut de första sidorna som gratis smakprov här och här. Alla måste läsa.
Nu på söndag den 30 ska Ainur dessutom sommarprata i det finlandssvenska programmet Sisuradio.
Veckan är räddad!


* * *
Andra svenska bloggar om: .

måndag, juli 24, 2006

Alla har en åsikt...

Vem vill veta var du står? Det var stigmatiserande nog att "ha en blogg" på den tiden då alla trodde det måste innebära att man hängde ut hela sitt privatliv på nätet. Nu, när de så kallade "politiska bloggarna" har blivit webbens motsvarighet till cancer så är situationen knappast bättre.
Äckligast just nu är de bloggare som försöker göra situationen i Libanon till någon slags valfråga inför vårat riksdagsval här i Sverige. Skamlöshet är väl bara förnamnet.
Läser apropå det en artikel om bloggar och krig där Maria Küchen skär genom skitsnacket:
"Sluta tycka!
Polariserade resonemang om vilken part i konflikten som är ondast drar bara fokus från det viktiga, att ett krig pågår som riskerar urarta till folkmord och att detta krig angår oss alla personligen, eftersom krigföringen, som vi vet, har alla förutsättningar att bli så mycket globalare än hittills..."

Küchen tipsar oxå om tecknaren Mazen Kerbajs blogg från Beirut, och hans mp3-fil Starry night - musik för trumpet och live bombning.
Bägge rekommenderas.

* * *
Andra svenska bloggar om: , , ,, , , .

söndag, juli 23, 2006

Söndagsmatiné!

En nyupptäckt klassiker från YouTube: Denis Leary sjunger en liten sång om "Truth, Justice and the American Way":




* * *
Andra svenska bloggar om: , .

torsdag, juli 20, 2006

The Beatles vs Shakespeare

Dagens YouTube:
John, Paul, George och Ringo gör en förvånansvärt texttrogen tolkning av
akt 5, scen 1 i Shakespeares "En Midsommarnattsdröm".



Jag har inte fått mycket annat uträttat sen sen jag upptäckte YouTube på allvar.

* * *
Andra svenska bloggar om: , .

Ögonknark

Richard Linklater är en udda fågel. Som filmregissör har han inte varit helt lätt att ringa in. Först kickstartar han nittiotalet med att mynta ordet Slacker, sen pendlar han medvetet fram och tillbaka mellan att göra superinidiefilmer där rollerna för väldigt långa konversationer, och att regissera flåshurtiga komedier med åttiotalssmak.

Hans absolut bästa film hittils är i alla fall den skönt flummiga Waking Life. Det är också en av de snyggaste filmer som gjorts. Linklater tog avstamp i traditionell rotoscope-teknik (en teknik som kan producera riktigt fruktansvärda resultat i fel händer) och utvecklade ur den en ny sorts dataanimering som ger ett helt unikt resultat - både drömlikt och hyperrealistiskt. En fröjd för ögat.

Hur som helst, Linklater återvänder till den här stilen när han nu har filmatiserat Philip K Dicks klassiska sciencefictionroman A scanner darkly, som sägs vara den bästa Philip K Dick-filmatiseringen hittils.

OCH de första 24 minuterna av A scanner darkly kan man nu se gratis online på ING Filmforce.
Filmbolaget tillämpar samma princip som knarklangare - ge kunderna ett rejält gratisprov först så betalar de för resten när de har blivit beroende. Passande, särskilt som A scanner darkly till stor del handlar om effekterna av narkotika.

Hittat via Bloggywood.


* * *
Andra svenska bloggar om: , , .

tisdag, juli 18, 2006

Indien förbjuder bloggar

Det har inte synts så mycket på nyheterna ännu, men tydligen har Indien just börjat genomföra nationella ISP-blockeringar av Blogspot, Typepad och Geocities. Vilket i praktiken innebär att större delen av alla världens bloggar blir oåtkomliga för indiska surfare.
Det hävdas från regeringshåll att man bara velat stänga av enskida webadresser, men vare sig det beror på inkompetens eller nåt annat så ligger tydligen hela domänerna stängda just nu.
Bloggers Collective har mer info för den som vill fördjupa sig.
Och eftersom jag själv ligger på blogspot.com så kan jag malla mig över att min blog nu är bannlyst i BÅDE Kina och Indien. Jag känner mig farlig!
Hm, undrar om det är på grund av detta som jag haft färre läsare i helgen?

* * *
Andra svenska bloggar om:, , , .
intressant?

söndag, juli 16, 2006

Söndagsfilmen!



Jag har bredband igen, och jag har just upptäckt att en massa av Bill Plymptons sinnesförvirrande filmer finns utlagda på YouTube !
Det här kan aldrig sluta väl...

* * *
Andra svenska bloggar om:
, .
Detta har varit ett inlägg enligt .

lördag, juli 15, 2006

Veckans Elvis-imitatör: 12

Det är ett ofta nämnt faktum att man inte kan tävla i musik. Och ett lika säkert faktum är att folk gör det ändå.
Regerande världsmästaren i Elvis-imitation är för närvarande grekcyprioten Mario Kombou, artistnamn "Mario" rätt och slätt.
Mario blev utsedd till Världens Bästa Elvis-imitatör vid Images of The King-mästerskapen i Memphis, Tennesee i augusti i fjol.
Images of The King har anordnats sedan år 1987 och innan den veckolånga finalen går av stapeln i augusti, så har detta som alltid föregåtts av flera dussin deluttagningar världen över.
Nu bör vi ju som sagt komma i håg att det som sagt inte går att tävla i musik egentligen. Om man kollar på listan över tidigare vinnare så märker man ju först och främst att ingen världsmästare verkar behålla titeln längre än ett år. Det är alltså inte riktigt samma regler som gäller inom idrottsvärlden.

Dessutom: Samtidigt som europén Mario är världens bästa Elvis-imitatör, så utsågs Kjell Henning Bjørnestad (artistnamn Kjellelvis) till Europas bästa Elvis-imitatör vid de årliga "Walk A Golden Mile In My Shoes"-tävlingarna i Blackpool nu i början av året. Kjellevis är också känd för att ständigt försöka sätta världsrekord inom Elvis-imiterande.
Man måste tänka i flera dimensioner samtidigt för att riktigt kunna greppa sånt här.

Allt detta får mig att tänka på den alldeles sanna anekdoten om att Charles Chaplin en gång ställde upp inkognito i en tävling för Chaplin-imitatörer. Han gick inte ens till final.

* * *
Andra svenska bloggar om och .
Detta har varit ett inlägg enligt . Intressant?

fredag, juli 14, 2006

Zidane vs Materazzi

Måste skynda på och länka till det här medan det fortfarande är någorlunda färskt och skojigt.

1: fem olika animerade versioner av vad som egentligen hände.

2: Zidane - fotbollsspelet.

3: Materazzi - musikvideon.

4: Zidane - straffsparksspelet i 3D.

tisdag, juli 11, 2006

"The internet will eat you alive"

Veckans mest rörande citat:
" Jag la upp bilden som en rolig grej. Sedan måste någon HA SPRIDIT DEN VIDARE."
- 'Boten Anna'-mannen

Det som är så speciellt med Jonas "Basshunter" Altberg är att han är Sveriges första riktiga internetfenomen, precis som Mahir var en gång. Lite pojkaktig charmighet kombinerad med total internet-inkompetens kan ta dig hur långt som helst.
I Basshunters fall blir det hela roligt eftersom det är ett helt självreferrerande och självförsörjande system:
1. Han lägger ut något på nätet.
2. Det utlagda materialet sprids, misstolkas och förvrängs.
3. Han skapar en mp3 där han berättar om händelsen och sprider den på nätet.
Rinse. Repeat.

Jag tror att det är den totala oskuldsfullheten i sånt här beteende som gör det så bedårande.
Är det någon mer än jag som är övertygad om att Basshunters första fullängdsskiva kommer att heta "Nigeriabreven"?

lördag, juli 08, 2006

I morgon är det söndag

torsdag, juli 06, 2006

Disney vs McCarthy: 1-0

Nästa vecka är det biopremiär för den senaste filmen om Disney´s Pirates of the Caribbean. Så det kändes passande att pallra sig iväg till Moderna museet och kolla in deras nya, stora utställning med den gamle performancekonstnären Paul McCarthy.
Paul McCarthy och hans team har nämligen ägnat de senaste fem åren åt att parodiera Pirates of the Caribbean. Resultatet blev bautainstallationen "Caribbean Pirates".

Man kan kanske tycka att det finns något oerhört tragiskt i att en hel grupp performancekonstnärer ägnar flera år av sina liv åt att racka ned på en enda enskild populärkulturföreteelse sådär.
Men Paul McCarthys konstinstallation har ett mycket viktigt budskap till mänskligheten: VERKLIGHETENS pirater var faktiskt inga mascarasminkade matinéhjältar, påpekar en ketchupkladdig McCarthy, utan tvärtom var de brutala plundrare som gjorde oskyldigt folk riktigt illa.
Wow! Vem hade kunnat ANA detta? Jag lär mig så mycket nytt här!

Och, fortsätter McCarthy, anledningen till att Disneys pirater ger en så felaktig bild av världen, det beror minsann på att hela Disneyestetiken är så FÖRLJUGEN och FALSK - det är bara KULISSER och SPECIALEFFEKTER alltihop. Blodet är bara KETCHUP!
Vilken eye-opener! Som publik kapitulerar man ju helt inför en så nydanande och knivskarp analys.

Efter att fått ta del av all denna levnadsvisdom förlåter jag ju genast att Moderna har magasinerat flera av mina favoritkonstverk för att få plats med McCarthys piratorgie.

Men, ärligt talat, i slutändan verkar McCarthy vara ännu en sån där självgod snubbe som gärna kommenterar samtiden, samtidigt som han är alldeles för distansierad från, och äcklad av, samtiden för att klara av att analysera den.
Hans konst har det där fega ironiserande draget som lämpar över allt ansvar på åskådaren - så fort som det hettar till kan konstnären dra sig tillbaka bakom den gamla mobbarklyschan "jag skojar ju bara, har du ingen humor".
Disneys pirater är ytlig underhållning, javisst, men det är McCarthys konstverk också.

Även själva utställningen ger ett genomfegt intryck. Den har marknadsförts som nån slags matkladdig, sirapsstinkande hedonistisk excess (och visst, vem gillar inte en sjysst foodfight, I know I do) men när jag var där gav alla de övergivna kulisserna tvärtom ett luktfritt och överarbetat, nästan antiseptiskt intryck. Så som man kan tänka sig att det ser ut hemma hos nån som varit ensam med sina egna tankar lite för länge.