fredag, mars 23, 2007

Ozzie Osbourne vs Göran Persson


Ni vet väl att Ozzie och Sharon Osbourne har TRE vuxna barn tillsammans - en son och TVÅ döttrar?
Ser man bara på tv kan man i och för sig lätt få intrycket att den Osbournska kärnfamiljen bara har fyra medlemmar: Pappa Ozzie, mamma Sharon och de två syskonen Jack och Kelly. Detta beror på att storasyster Aimee Osbourne aldrig såg någon nytta med att medverka i "The Osbournes"; hon vägrade helt enkelt att skriva på något avtal med MTV, och alltså fick hon hållas utanför tv-serien.
Det roliga här är att Aimee, åtminstonde till en början, bodde kvar i det Osbournska hushållet medan "the Osbournes" spelades in. Hon sov i sin egen säng, lekte med hundarna, åt lunch i köket, besökte farsan på sjukhuset precis som Jack och Kelly gjorde. Enda skillnaden var att MTV undvek att filma henne.

Och trots detta är "The Osbournes" en väldigt bra och ärlig tv-serie, som säger en hel del både om familjedynamik och om kändislivets baksidor.
Inget konstigt i det, egentligen. Alla journalister väljer bort saker hela tiden, det är bara idioter och rättshaverister som tror något annat.
Det handlar helt enkelt om att sovra i materialet och lyfta fram det som är viktigt för sammanhanget.

Så därför tyckte jag först inte att det var något besynnerligt alls med att ingen av Göran Perssons kvinnor vare sig medverkade eller omnämndes i Erik Fichtelius omdebatterade dokumentärserie Ordförande Persson.

Vare sig Gunnel Claesson (som han har två döttrar med) Annika Barthine (som han var gift med under större delen av dokumentären) eller Anitra Steen (som han är gift med nu) fick egentligen någon form av omnämnande alls under första halvan av dokumentärserien, trots att Fichtelius mål verkade vara att ta oss "bakom kulisserna" och ge oss insyn i det som var viktigt för Göran Persson.

Så man fick väl anta att Erik Fichtelius hade dragit någon slags gräns mellan privatliv och politik, och sedan beslutat sig för att hålla det privata utanför och endast skildra politikern Göran Persson. Då kunde man väl invända att eftersom både Annika Barthine och Anitra Steen har varit politiskt aktiva på mycket hög nivå, så blir alla gränser mellan det privata och det politiska ganska luddiga. Fast det är ju fortfarande upp till Erik Fichtelius var han vill sätta fokus, vilka pusselbitar han tycker är viktiga.

Men sen drog Fichtelius ändå in kvinnorna i handlingen när hans serie gick in på andra halvan.
Och det var då det började bli konstigt.

I slutet av avsnitt två går till exempel Fichtelius in som berättarröst och dikterar att det var under EU-toppmötet 2001 (kanske rent av på grund av EU-toppmötet) som det började knaka i äktenskapet mellan Annika Barthine och Göran Persson.
Men sen sitter Persson själv i avsnitt tre och berättar att deras förhållande var egentligen över redan 1996, därefter rörde det sig om ett konvenansäktenskap. Så vad är då meningen med Fichtelius tidigare voice-over?

Och när berättelsen nu har nått fram till det jobbiga året 2003 så inleds avsnittet med att Göran långt och länge berättar om sina känslor kring skilsmässan från Annika Barthine. Men Anitra Steen dyker upp i handlingen först på Nobelmiddan i november, dvs nästan ett år senare.
Så filmen ger intrycket att skillsmässan från Annika och romansen med Anitra är två oberoende händelser, och däremellan har Göran fått sitta mol allena på Harpsund och berätta för Fichtelius om hur ensam han känner sig. Sen hittar han alltså en ny flicka och blir glad igen.
En bra story, visst - men vafan nudå, det är ju bara fyra år sedan, och alla som var med på den tiden minns väl att det var ju över huvud taget inte alls så som det gick till?

Så vad är egentligen Fichtelius ute efter när han försöker smyga in den här lilla konstiga historierevisionismen? Vad är det för kontrafaktorisk berättelse han vill förmedla?

* * *
Andra svenska bloggar om: , , , , , , , , , ,,, , .

onsdag, mars 21, 2007

Den NYA hamsterdansen

Det känns som det blivit rätt många långa texter här på sista tiden.
Så nu är det dags för en helt jävla random video:
Ray Roys kortfilm här ovan talar väl för sig själv? Eller är det bara rösterna i mitt huvud?

* * *
Andra svenska bloggar om: , , , .

måndag, mars 19, 2007

Video-bloggandets okrönte kung


Nu i helgen avslutade webbdesignern Hosea Jean Frank, även kallad "Zefrank" sin dagliga videoblogg, som han ägnat exakt ett år av sin tid åt.
Sista uppladdade filmen sågs av hundratusentals besökare.
Den populära videobloggen, som gick under det enkla namnet The Show har öppnat en hel del dörrar för Zefrank. Enligt uppgift så står han just nu och väger mellan antingen ett erbjudande om en egen tv-serie eller ett jobb som påläggskalv hos ett av Hollywoods största produktionsbolag. Känner vi Ze rätt så kan det dock bli något helt nytt och annorlunda han ägnar nästa år åt i stället.

Zefranks bana som internetkändis startade dock långt innan videobloggen, och helt av en slump. år 2001 slängde han ihop flash-sidan How to dance properly på en kafferast och mailade ut länken till 17 stycken kompisar som en del av en inbjudan till en fest.
Någon av hans polare vidarbefodrade länken till några andra människor, som i sin tur skickade vidare, och internets första ordentliga viral-fenomen hade fått sin början.
Den plötsliga framgången med miljontals besökare gav Ze modet att satsa helhjärtat på sin hemsida, vilken snart svällde ut med många fler roliga filmer, konstiga sånger, underfundiga små flash-spel och lustiga webb-leksaker - allt präglat av Ze´s mycket personliga humor och badanks-fetishism.
Faktum är att om du någon gång har forwardat en kul flash-hemsida till en kompis, så är oddsen höga att det varit Zefrank som är upphovsmannen bakom den.

Videobloggen The Show var en förlängning av allt detta, samtidigt som Zefrank tillförde ett större element av interagerande med publiken. Det kunde röra sig om allt från Lennart Hyland-aktiga tävlingar där man skulle sända in bilder på utklädda dammsugare, till mer avancerade projekt där alla som ville fick samarbeta i wikis med att skriva ett videomanus eller remixa en sång. Ett av de många sidoprojekt som sprungit ur The Show är det "sociala nätvärket" The Org där tusentals The Show-tittare möts varje dag för att arbeta på olika kreativa projekt.

Anyhow. Det finns en mycket viktig lärdom för alla slags bloggare att dra ur detta:
Ze Frank har INTE fått den status han har idag genom att försöka konkurrera med andra människor på villkor som någon annan ställt upp.
Han har INTE låtit någon utomstående diktera för honom hur han ska sköta sin lilla del av internet.
Han har INTE försökt öka sin publik genom att "anpassa" sin framtoning och han har definitivt INTE försökt lura till sig sidträffar genom att använda missvisande ord i titeln på sin hemsida, eller genom nåt annat fånigt trick som att länka till ovidkommande sidor för att få bli backlänkad.
Tvärtom: Ze har nått den position han har idag genom att alltid vara sig själv och tillåta sig att helhjärtat snöa in på sånt som han själv tycker är kul eller viktigt.
Och där, tror jag, har vi essensen av allt som gör internet så fantasktiskt.



* * *
Andra svenska bloggar om: , ,, , , , , , , .

tisdag, mars 13, 2007

Purple and Brown

Vissa dagar känns livet som en kortfilm från Aardman:

Det är bara att skratta åt det.
* * *
Andra svenska bloggar om: , ,, .

fredag, mars 09, 2007

Fredagsfilmen!

"Magnetosphere" av Robert Hodgin:



Hittat via Vimeo
* * *
Andra svenska bloggar om: , , , , .

torsdag, mars 08, 2007

Filmen som fick Turkiet att gå i taket

Censur gör mig alltid nyfiken. Så när jag läste att Turkiet blockar HELA YouTube så ville jag ju naturligtvis genast se den film som framkallat denna drastiska åtgärd. Men...

...det var försent. Filmen hade redan plockats bort från YouTube, av samma person som laddat upp den. Vilket får det att verka ännu mer överdrivet av den turkiske åklagaren att blockera hela domänen.

Nu är saken den att YouTube fungerar lite på samma sätt som tanken om "bloggosfären"*.
Den som lägger upp en filmsnutt på YouTube kan i alla fall förvänta sig att den snart blir ihoplänkad med andra filmsnuttar, som andra YouTube - användare lägger upp som "svar" på det första filminlägget. På det sättet skapas en slags växande interaktiv filmklipps-dialog.
Min poäng är att filmen i fråga hade lämnat spår efter sig.

Så efter lite old-scool grävande hade jag rotat fram följande: Filmklippet i fråga hade titeln "kemal gay turk" och var bara ca en halvminut långt. Det hade lagts upp av YouTube-användaren "Stravraetos" från Grekland och bestod av en svartvit porträttbild på Kemal Atatürk. Fotografiet hade sedan animerats med det populära datorprogrammet CrazyTalk, som gör att man kan få fotografiet att röra på läpparna och "säga" saker.
En rimlig gissning utifrån omständigheterna är att Stravraetos lät Atatürk säga något puerilt i stil med "Hej, jag är bög".

Den "film-debatt" som blossade upp på YouTube de följande dagarna är lika fascinerande som deprimerande i sin totala hjärnsläppthet.
Hundratals människor på bägge sidor av Egeiska havet satt alltså nu vid sina datorer och skrev manus, redigerade och valde musik till allt mer avancerade kortfilmer som bara gick ut på att förolämpa grannen mittemot.
Förolämpningarna tog sig heller aldrig över rudimentär sandlådenivå:
"Ni är hundra gånger bögigare än vad vi är!"
"Ja, men NI är tvåhundra gånger bögigare än vad du kan säga".


Sedan fick den turkiska tabloidpressen reda på tramset och gjorde sitt bästa för att blåsa upp det hela, och därefter låg det nära till hands för domstolen att snöpa Turkiets youtube-tillgång.
Fast vid det laget hade YouTubisterna redan tröttnat på att kasta skit på varandra och börjat lägga upp pekoral i stil med det här i stället:

Och det är ju ytterligare ironiskt att ovanstående film inte går att se i Turkiet just nu.

Anyway, hela den här tramsiga affären bevisar väl tydligt att om det någosin ska gå att EU-anpassa Turkiet så måste de avskaffa paragraf 301, dvs den här konstiga lagen de har mot att "kränka turkiskheten eller statliga institutioner". Det är ju uppenbart att den här lagen inte bara förstör yttrandefriheten (viket väl är illa nog) utan att den även gör att myndighetspersonerna helt slutar tänka och börjar hänfalla åt ytterligare idiotier som kollektiv bestaffning.

I en rättsstat kan folk fortfarande hamna i domstolen om de beter sig kränkande mot varandra, men det är i såfall ett civilrättsligt ärende och inget som sköts av politiker.
Den som kände sig kränkt av "Stravraetos" filmer på YouTube borde alltså rimligen ha skickat sina advokater på "Stravraetos" i stället för på YouTube, och det verkligt oroväckande i sammanhanget är att turkiska åklagarmyndigheten inte ens verkar ha tänkt i de banorna.

Och sen är det ju uppenbart att en del individer i medelhavsländerna behöver ändra sina attityder gentemot sexuella minoriteter. Men idioter är och förblir idioter, även på internet.




* I texten syftar jag på hur den ofta postulerade "bloggosfären" skulle kunna funka i teorin, och bortser helt från det faktum att den så kallade "bloggosfären" i verkligheten bara är ett hjärnspöke; en psykotisk grupphallucination frammanad av ett fåtal bloggmissbrukare som vill diktera hur alla övriga bloggare ska bete sig. Detta har jag bloggat om några gånger förut.

* * *
Andra svenska bloggar om: , , , ,
, , , , .

måndag, mars 05, 2007

Gratis Photoshop via webben inom kort!

Adobe planerar att göra en gratisversion av Photoshop tillgänglig för allmänheten enligt nyhetsbyrån CNET.
Enligt planerna så rör det sig om en webb-baserad lightversion av Photoshop, som kommer att lanseras på nätet inom ett halvår. Det hela kommer att vara fritt för allmänheten och finansieras av annonsintäkter.
För alla som jobbar med bilder är det här ett stort steg framåt, eftersom det skulle kunna innebära att vi till sist närmar oss en situation där man faktiskt kan arbeta från vilken dator som helst, oberoende av plattform och programvara.
Återstår nu bara att se hurpass "light" den här online-versionen av Photoshop kommer att vara. Man får ju hoppas att den åtminstonde kommer att kunna konvertera mellan JPG och EPS och ställa in svart- och vitpunkt.
Minst.

* * *
Andra svenska bloggar om: , , , , , , .

lördag, mars 03, 2007

TV6 är skyldiga till glaskrossandet!

I Göteborg går det runt några dårar på nätterna och slår sönder glaset på busskurerna.
Så kan vi naturligtvis inte ha det. Parkförvaltingen och byggnadsnämnden har satt sina skarpaste hjärnor på att lösa problemet, och förra veckan antogs således "Policy för en trivsam stad...". Kontentan i den här nya policyn är att det ska råda "nolltolerans" mot alla former av "åverkan" på det offentliga rummet, bland annat då detta hemska som kallas "ILLEGAL AFFISCHERING".

Nu kanske många redan här tycker att det verkar som om parkförvaltningen fått en fullständig hjärnblödning, eftersom "illegala affischerare" oftast är synonymt med fria teatergrupper, nya klubbarrangörer, osignade rockband och en och annan så kallad "gatukonstnär" - dvs helt andra människor än de dårar som dräller runt och slår sönder busskurer på nätterna.
I STÄLLET för att punktmarkera glaskrossarna så skulle stan alltså slösa bort sina resurser på att jaga och lagföra helt andra aktörer.

Men var inte så trångsynt! I själva verket handlar det ju om att stadens ansvariga har valt att lägga kampen på en annan, högre, abstraktionsnivå; ALLA som utför någon form av ingrepp på det offentliga rummet ska sättas dit - HÅRT - oavsett om de slår sönder glas, sätter upp affischer eller ägnar sig åt grafitti (notera hur graffittin glider in här i grupp med helt andra företeelser).

Göteborgs stads nyantagna strategi är att ALLA som ertappas med någon av alla dessa former av "vandalisering" (nu har vi fått en bra paketbenämning på allt vi inte gillar) ska drabbas av KÄNNBARA sanktioner, bl a i form av riktigt höga böter.

Ok, om det ska vara på det viset, då vill jag göra min första anmälan nu:
På den nytagna bilden här ovanför ser vi hur den marksända tvkanalen TV6 gör reklam för sin tvserie "Miami Ink" genom olaglig affischering på ett elskåp på mitten av Linnégatan. Faktum är att stora delar av Göteborg city har varit helt nedlusade med de här affischerna nu i helgen - alla uppsatta på illegala afficheringsplatser. Det här är heller knappast första gången som MTG försöker värva publik på detta sätt. Snarare kan man kalla dem för grava återfallsförbrytare inom affischeringssvängen.

Så kom igen, Göteborg! Det här är er bästa chans att bevisa att den nya nolltolerans-policyn inte är nedtyngd av en massa dolda agendor. Det här är er chans att bevisa klart och tydligt att det inte går ut på att bekämpa några misshagliga subkulturer, utan att det ni gör faktiskt verkligen handlar om att skydda det offentliga rummet.
Statuera exempel med TV6! Skapa ett prejudikat här och nu!

Eftersom TV6 inte är någon liten fri ideell teatergrupp eller en enskild förvirrad grafittimålande tonåring, så kommer det naturligtvis att krävas mycket grövre artilleri än vanligt för att få till de "kännbara sanktioner" som är så viktiga i det här sammanhanget. Normala bötesbelopp kommer knappast att ha någon effekt. Nä, jag FÖRUTSÄTTER att Göteborgs stad till att börja med kommer att lobba för att TV6 ska fråntas rätten att sända i det digitala marknätet. De måste väl ändå ha förbrukat myndigheternas förtroende i och med dessa fruktansvärda dåd?
Och sedan kan vi väl se fram emot ett skadestånd i miljardklassen, vilket kommer att komma staden till godo. Jag ställer gärna upp och vittnar i den oundvikliga rättegången.
Jo, rättegången är oundviklig. För om ni INTE satsar hårt nu och försöker sätta dit TV6 så att det tjongar, så kommer allt ert tal om "nolltolerans" att framstå som ett jävla skämt, och hela eran "Policy för en trivsam stad..." kommer att framstå som ett dåligt försök att skapa syndabockar i stället för att ta itu med de verkliga problemen. Det vill ni väl inte?

* * *
Andra svenska bloggar om: , , , , , , ,, , , .