tisdag, februari 28, 2006

En helt annorlunda dockfilm

Det vackraste och häftigaste du kan se på bio just nu är den danska dockfilmen Strings. Den är inte bara visuellt utmanande, utan har också en genialisk grundpremiss: i någon slags alternativ värld är alla levande varelser marionetter, styrda av fullt synliga bomullstrådar som går hela vägen upp i himlen.
Trådarna stryr folks liv både direkt och indirekt - av naturliga skäl kan till exempel husen i marionettvärlden inte ha tak, så det regnar alltid in. När dockorna slåss försöker de i första hand kapa varandras "huvudtråd" med speciella knivar, och allså är alla krigares rustningar försedda med "trådskydd". En av de roligaste lekarna för barn är att "trassla ihop sig".
Hur de fortplantar sig är också ett stycke för sig.
Regissören Anders Rønnow Klarlund har helt enkelt fokuserat på alla de aspekter av en genre som man oftast brukar försöka bortse från, och har därefter extrapolerat en helt ny logiskt fungerande värld ur dem.
Det är fantasy när det är som bäst.

De flesta svenska recensenter som sett Strings har dock stört sig på att handlingen, som liknar ett shakespearianskt ödesdrama, drar lite åt det banala hållet. Jag tror att de har missuppfattat filmens premisser litegrann.
Det är ju klart som fan att invånarna på dockteaterplaneten lever ut sin tillvaro som om de var aktörer i ett typiskt dockteaterdrama! Och det är ju just därför som det blir så otroligt vackert i de stunder då karaktärerna sätter sig över den roll de blivit tilldelade.

Gå och se, om ni får chansen. Som vanligt är det bra mycket svårare att hitta en nordisk rulle än, säg, en Disneyfilm på svenska biografer.

torsdag, februari 23, 2006

100 år med animerad film
Via alltid aktuella BoingBoing sprids nyheten att den animerade filmen fyller 100 år i år. Nu är ju detta till största delen en definitionsfråga. Själv hör jag till det läger som anser att alla väsentliga beståndsdelar i den animerade filmen fanns redan hos Charles-Émile Reynauds omtalade Praxinoscope-föreställningar under det tidiga 1880-talet.
Nå iallafall, enligt ASIFA - Hollywood Animation Archive Project Blog så är det med amerikanen Stuart Blacktons film "Humorous Phases of Funny Faces" från 1906 som den animerade filmen tar sina allra första steg.
Och varför inte, finns det en chans att fira så ska man väl ta den. Dessutom kan det väl vara fredagskul att titta på filmen i fråga (mpg)

tisdag, februari 21, 2006

Våga vägra orange kuvert!

Trots att jag har ett klistermärke med "reklam - nej tack" på ytterdörren så var det nån som hade stoppat ett orange kuvert i mitt brevinkast nu igen.
Jag gjorde som jag alltid gör med det där kuvertet - som jag alltid brukar göra med obeställda försändelser - jag klistrade på en lapp med texten "Ej beställt material - ÅTER AVSÄNDAREN" och lade det på brevlådan, oöppnat.

Jag tänker inte ägna en minut av min tid åt att göra någon annans jobb. Om staten har beslutat att jag ska fondspara så får staten även ta ansvaret för fondvalen.

Det är inte det att jag tycker att förvaltarna gör ett dåligt jobb: min fond, defaultfonden "sjunde ap-fonden", är en av de som går bäst om man ska tro nyheterna. Men visst är det bara ett enormt slöseri med tid, pengar och pesonalresurser att det ska bedrivas sju olika parallella fondförvaltningsverksamheter i statens regi, när det så uppenbart räcker med en enda fond för att få jobbet gjort?
Och varför ska det skickas en massa papper hela tiden? Det fåtal människor som faktiskt vill ha den här informationen varje år kunde väl lika gärna få beställa en egen utskrift?

Jag vägrar att göra nåt så kallat "aktivt ppm-val" i fondsparardjungeln.
Det är precis den typen av tråkigt detaljpillande som alla moderna samhällen sedan länge har delegerat vidare till sakkunniga tjänstemän.
Men en gång om året, sen några år tillbaka, försöker fondmänniskorna bolla tillbaka både arbetet och ansvaret på mitt bord, trots att det är mina skattepengar som har betalat deras löner. Det är ju precis som om jag skulle vara tvungen att köra bussen själv, men ändå måste köpa en biljett!
Vem var det egentligen som efterfrågade det här bisarra systemet innan det infördes? Jag har aldrig träffat på någon. Och våga inte komma och vifta med det där missbrukade och sönderskändande ordet "VALFRIHET" en enda gång till! RIKTIG valfrihet innebär även frihet att välja bort.

Så det orangea kuvertet går helt bort. Jag har skickat tillbaka det och tänker inte ödsla en tanke till på det. Tycker inte du ska göra det heller. Låt oss använda vår lediga tid till någonting mer produktivt.

måndag, februari 20, 2006

Rösta på mitt mönster!

Jag föll för frestelsen och ritade ett bidrag till Gustavsbergs, McDonalds och Svensk Forms stora designtävling
Det moderna kafferepet, där vinnaren kan få se sitt mönster både på pappmuggar och porslinskoppar.
Mönstret från mig heter "say what" och ser ut som bilden här bredvid. Ifall du gillar hur det ser ut, eller ifall du gillar mig, så kan du väl gå in på webbsidan nu på en gång och rösta på mitt bidrag?
Jag vet, jag vet, jag har verkligen inte den minsta gnutta skam i kroppen, men jag är lite fattig just nu och kunde verkligen behöva prispengarna. Dessutom är jag snäll och gladlynt och gillar miljö, pingviner och fred.

fredag, februari 17, 2006

Metabloggande

Från och med idag och med mycket ojämna mellanrum kommer jag att skriva bloginlägg på sthlms-bloggen när jag har nåt att säga som i första hand rör sthlm:are. Jag fick en personlig inbjudan och kände mig lite smickrad. Tror också att det kan vara bra för kreativiteten att sprida mina gracer.

Annorstäders i svenska bloggvärlden läste jag ett inlägg av blogportals-Johan som satte ord på något som jag länge tänkt:
...Jag har svårt med jämförelsen "många besökare" = "bäst" som förekommer bl.a på bloggtoppen.se och bland bloggare som ligger högt på listorna där. Samtidigt ger inte heller det här sättet att räkna en mer rättvis bild eller ett perfekt mått på hur "bra" eller "populär" en svensk blogg är.
Men... jag vill gärna hjälpa till att tipsa om (nya eller gamla) bloggar till de bloggläsare som känner att det är lätt att låsa sig vid sina favoriter...

Jag skulle vilja ta det ett steg längre och ställa den provocerande frågan: varför ska man räkna läsarantalet över huvud taget? Och vad är det egentligen för kul med att läsa samma texter som alla andra läser? Då kan man väl lika gärna gå till Pressbyrån i stället.
Om man inte som bloggare när perversa drömmar om att dra in storkovan på google-ads, så är väl kvaliteten på ens besökare mycket viktigare än kvantiteten. En av de stora fördelarna med internet är ju faktiskt att man kan tillåta sig att vara fullt så exklusiv och nischad som man vill vara...

lördag, februari 11, 2006

Sankt Valentins broken hearts club band

Jahapp, snart är det visst den 14/2 igen, den tid på året då teknikerna på Lacuna inc jobbar som hårdast för att göra tillvaron dräglig.

Och själv tänker den här bloggaren fira alla hjärtans dag med att länka tillden här tecknade musikvideon. Safe for work. Kräver Flash.
And that´s all she wrote.
Harry Schein till minne

Vivören,hederstysken och grundaren av Svenska Filminstitutet Harry Schein har just avlidit. Mycket kan sägas om honom, men för mig, och många andra, kommer han alltid först och främst att vara mannen som anmälde Åsa-Nisse till Radionämnden.
Ack ja, det var en annan tid...