tisdag, februari 27, 2007

Köp Martin Rebas bilder


Martin Rebas är en illustratör jag beundrar så mycket att jag länkar till honom i min sidebar. En del av hans målningar är rent provocerande bra, och får mig att fundera på att själv ge upp tecknandet.
Nu har han i alla fall just börjat sälja sin konst via en helt nyöppnad webbshop som går under det logiska namnet Robot Jesus. Så snart kan hela världen, för en billig penning, hänga bilder som den här ovanför på sina väggar. Vilket är en välgärning.

* * *
Andra svenska bloggar om: , , .

fredag, februari 23, 2007

Våga vägra PPM!

Nu har det årliga propagandamaskineriet dragit igång igen; först kommer ett orange kuvert hem i brevlådan, och sedan kommer en massa dåligt förtäckta hotelser om hur illa det ska gå för dig om du inte "gör ett aktivt val".
Våga vägra välja, säger jag!

Så här ligger det till:
Fram till för bara fem-sex år sedan så trodde vi på rejäla värderingar som kompetens och ansvar. I praktiken innebar det att den som hade kompetensen utförde jobbet. Bagaren bakade bröd, busschauffören körde bussen och fondförvaltaren förvaltade din pension.
Det här systemet innebar att det var lätt att fördela ansvar. Om brödet var vidbränt så var bagaren ansvarig, om bussen körde i diket så var det busschaufförens fel, och om pensionspengarna förvaltades dåligt så var det fondförvaltaren som inte hade gjort sitt jobb ordentligt.

De senaste åren så har dock staten velat att DU ska göra jobbet, dvs själv välja fonderna till cirka en tiondel av din pension. DU förväntas lägga ner all den tid och hjärnkapacitet som krävs för att hitta bra investeringar. Du förväntas själv skaffa dig den kompetens som krävs för detta jobb.

Detta innebär dock inte att man har sparat in på de människor som tidigare tog ansvaret för de här besluten. Tvärtom.
På PPM arbetar drygt 200 personer, avlönade med DINA skattepengar, men de ägnar sig inte åt att välja fonder längre, trots att de är utbildade för det. De bara slussar dina ikryssnings-val vidare till någon av de ca 700 förvaltare som du förväntas välja mellan. Alla dessa privata förvaltare ska ju sedan också ha lön, kontor och julbonusar med mera. Gissa var de pengarna kommer ifrån? Senaste åren har det även dykt upp fristående företag som inte gör något annat än att att välja förvaltare åt dig. Mot en avgift.

I praktiken är detta alltså som om du skulle vara tvungen att köpa ett busskort, stå i kö vid hållplatsen OCH ändå vara tvungen att köra bussen själv varje gång du ville åka någonstans.

Det blir värre. För skulle de fonder som du valt inte gå något bra, så har du bara dig själv att skylla. Det är ju DU som valt dem.
Ni ser hur smart det här funkar; förvaltarna har lyckats behålla hela lönen, och samtidigt dribblat tillbaka både jobbet och ansvaret på kunden.
Busschauffören sitter i sin uniform bekvämt tillbakalutad längst bak i bussen, och flatgarvar åt dig där du kämpar framme vid ratten.

Enda sättet att ordna balans i det här systemet är att slänga det orangea kuveret, eller returnera det oöppnat, utan att kryssa i något. Först då återgår ansvaret där det faktiskt hör hemma.

* * *
Andra svenska bloggar om: , , , , , , , , .

måndag, februari 19, 2007

Nästa stora grej

Vi är bara inne i februari och nybakade animatören Pendelton Ward har definitivt redan släppt årets bästa animerade kortfilm. Får han verkligen göra så?
What time is it? It´s Adventure Time!

Subversivt gulligt. Det är kanske bara jag, men visst verkar det väl finnas ett klart släktskap mellan Pendeltons bilder och våran egen Owe Gustafson? Fast det är väl föga troligt att "Fem Myror" någonsin sänts i amerikansk tv.

* * *
Andra svenska bloggar om: , , , , , ,

onsdag, februari 14, 2007

Alla hjärtans varulvsdag

Då var det den 14/2 igen. "Alla hjärtans dag" - eller "Horny Werewolf Day" som Warren Ellis och andra hobbyantropologer kallar den. Varför blir uppenbart om du följer länken. Eller Googlar. Det är en växande rörelse.
En tradition jag har den 14/2 är i alla fall att länka till den här flash-animerade musikvideon av Bernard Derriman. Fast nu har jag fått reda på att låten och videon även finns i en lite hårdare "radio-edit". Foljer här nedanför. Glad Lupercalia på dig!


* * *
Andra svenska bloggar om: , , , ,, , , , ,,, , .

söndag, februari 04, 2007

Filmfestivalen sammanfattad

Om någon skulle få för sig att fråga vad jag tyckte om Göteborgs Filmfestival i år så skulle jag nog svara ungefär såhär:

Bästa långfilmen:
Paprika i regi av Satoshi Kon.

Den här filmen var en liten pärla, bland annat eftersom Satoshi Kon visade sig vara en av dessa konstnärer som insett att allting i en film inte måste förklaras hela tiden. Jag har borjat kolla upp vad Satoshi Kon gjort i övrigt, och bland annat hittat en short cuts-liknande tv-serie som går under det engelska namnet Paranoia Agent:

Om du inte fick gåshud av ovanstående filmklipp så tror jag att det är nåt fel på dig.


Bästa kortfilmen:
Der die Tollkirsche ausgräbt i regi av Franka Potente. Ja, DEN Franka Potente!

Det här var en fejkad stumfilm, en burlesk liten komedi som skämtade med tysk historia, med expressionism och med hela filmmediet. Den visades i ett kortfilmsblock tillsammans med två lågmälda polska dokumentärfilmer om pensionerade fabriksvakter. jag tror att jag var nästan den enda i hela salongen som skrattade. Så jag fick skratta för allihopa.

Bästa konserten:
Hellsongs i festivaltältet på tisdagen.

Harriet Ohlsson, Johan Bringhed och Kalle Karlsson spelar och sjunger svala lounge-covers på klassiska slamriga metal-låtar. Att göra detta är fruktansvärt fel och just därför så oerhört helt rätt.

Snyggast på festivalen var nog de oehört lyxiga, nästan dekadenta anteckningsböckerna som Confuse Design sålde i souvenirshopen. Böckerna var inbundna i tyg; klassiska skräckfilmsaffischer broderade på sammet! Enda problemet är att de blev ju alldeles för fina för att användas.

Fulast på festivalen var Pustervik-teaterns nyrenoverade bar och café.
Pusterviks café har alltid haft en skönt inrökt atmosfär, men nu vid årsskiftet rev de ut inredningen och lät någon färgblind (eller möjligen genuint elak) person täcka precis allting i ett monokromt lager ljus lackfärg. Efter det ser caféet fanimej ut precis som rummet på IKEA där man checkar in småbarnen innan man handlar.
Fast utan bollhav.

För övrigt tycker jag det är gött att Farväl Falkenberg blev utan priser.
Jag förstod faktiskt aldrig vad som gjorde att den filmen skulle förtjäna all hypen.

* * *
Andra svenska bloggar om: ,, , , , , , , , , ,, , , , , ,.