fredag, november 30, 2007

Fredagsfilmen!

We Will Fall Together av Streetlight Manifesto.

Animerad av nykomlingen Gal Shkedi, som är snubben ni ska hålla ögonen på nästa år. Han är på väg någonstans.

* * *
Andra svenska bloggar om: , , ,, , ,, .

onsdag, november 28, 2007

Saker du aldrig i hela livet trodde att någon skulle vilja masstillverka av slagtåligt gjutjärn och sälja via internet, del 1

.
Del 1: Kofångarpungen.

(Hittat via CultPunk)

Någon tyckte att den här produkten var viktig. Jag är glad att jag inte är den personen. Man får se det så.

* * *
Andra svenska bloggar om: , , ,, .

måndag, november 26, 2007

Sanningen om Marika - sådär i efterhand

Ju längre jag följde Sanningen om Marika, desdå mer tyckte jag att det påminde om det gamla jullovsmorgon-programmet TV-Piraterna.



1982 var det Ted Åström, Totta Näslund och Anne-Lie Rydé som satt i en studio och försökte få oss att tro på att de hade kapat tv-sändningen och dessutom var jagade av polisen. Vi tittare kunde vara interaktiva genom att ta på oss 3d-glasögon och knäcka koder.

2007 var det John Carlsson, Eva Rados, och Adriana Skarped som satt i en studio och försökte få oss att tro på att 20 000 människor frivilligt har gått under jorden baföratt dom inte gillar samhället. Eller nåt. Vi tittare kunde vara interaktiva genom att plocka fram mobiltelefonen och knäcka koder.

The more things change, the more they stay the same.

Den största skillnaden var väl att själva tonfallet i hela "Marika"-projektet var mycket mer affekterat och skitnödigt än det annars brukar vara på SVT drama. Tydligast blev väl detta i "studiodebatten" varje vecka där två skådespelare skulle "debattera" med en "verklig person" som spelade sig själv. De debatterna blev ju såklart bara trams, eftersom de två skådespelarna å sin sida kunde påstå vad som helst, medan däremot den inbjudna gästen inom ramen för programmet naturligtvis aldrig fick spela sitt trumfkort "ni ljuger och det kan jag bevisa".
Man anade någon vag folkbildningstanke som spårat ur helt på vägen. Annars vore det väldigt svårt att förstå vad studiogästerna skulle haft för motivation till att över huvud taget medverka. Men skitnödigt blev det.

Sen så är det väl inte bara jag som får en liten, liten smak av spya i munnen av den här ständiga romantiseringen av de utslagna människor som inte "passar in i systemet" osv? Som vanligt är det högutbildade, välavlönade människor, med båda fötterna stadigt rotade i samhället, som väver rosa drömmar om "de alternativas" fria och vackra liv.

Men allt det där har Jarvis Cocker redan sagt bättre än jag kan.


* * *
Andra svenska bloggar om: , , , , , , , , , .

söndag, november 25, 2007

Gör du en julkalender?

Jag kommer, precis som jag gjort tidigare år, att göra en sammanställning av de adventskalendrar som finns på nätet.
Så har du något på gång, tipsa!


* * *
Andra svenska bloggar om: , , , , ,

lördag, november 24, 2007

Nu är det lönehelg!

Dags att släppa loss lite helt enkelt.



* * *
Andra svenska bloggar om: , , , .

torsdag, november 22, 2007

veckans klotter


Jag hittade den här lilla krabaten ungefär i sitthöjd inne på toaletten på ett av mina favoritfik.
Min tumme är med för att ge lite uppfattning om storleken. Jag har små händer.




* * *
Andra svenska bloggar om: , , , , .

måndag, november 19, 2007

I hetluften

Veckans ord är "biopic ".
Inspirerade av pålitliga PCL LinkDump hittar vi måndagskul: en hel bunt med dramadokumentärer om den ökända vaudevilleartisten Joseph Pujol!



Först ut: Le Petomane (1979)
Länk till hela filmen (30 minuter).
Manus av skaparna till "Albert & Herbert". I regi av Ian MacNaughton, som även regisserade de första säsongerna av "Monty Pythons flygande cirkus".
Det här är en mycket brittisk tv-berättelse om Pujols framgångsrika scenkarriär, från den anspråkslösa början som amatörentertainer i lumpen, via hans succé på Moulain Rouge, fram till grundandet av hans egen teater vid slutet av 1800-talet.

Därefter: Il Petomane (1983)

Det här är en påkostad Italiensk Cinecitta-film i regi av gamle giallo-regissören Pasquale Festa Campanile. I den här versionen har man även lagt till en kärlekshistoria med förhinder: Pujol har svårt att imponera på kvinnan han älskar eftersom hon tycker att hans yrke är så jäkla fånigt (I verkligheten var det precis tvärtom. Monsieur Pujol var en superstjärna och hade groupies). När den här filmen skulle lanseras i resten av världen dubbades den till engelska och fick titlen "Windbreaker".

Därefter: Le Petomane: Fin de siècle fartiste (1998)

Det här är en ganska så straight dokumentärfilm baserad på boken som Pujols barnbarn skev. Vi får se sällsynta journalfilmsklipp och intervjuer med flera medlemmar av släkten Pujol. Dssutom försöker läkare ge en fysiologisk förklaring till Pujols ovanliga färdigheter.

Och så slutligen: Le Petomane; Parti Avec le Vent. (2005)

I den här filmen har man verkligen mytologiserat Pujol. Handlingen är ett slags variant på Mozart/Salieri-temat, där den briljante konstnären med naturgåvan (Pujol) bekämpas av en elak ränksmidare som vill exploatera honom (doktorn i det här filmklippet). Trots den franska titeln så är detta en amerikansk film. Alla talar engelska med fransk brytning. Dessutom är detta något såpass ovanligt som en lågbudgetfilm inspelad i Hollywood. Regissören Steve Ochs fick hålla till och filma för en billig summa på Universal Studios bakgård så länge han inte störde någon. Kulisserna från Boris Karloffs gamla "Frankenstein" blev 1800-talets Paris. Filmens officiella hemsida.

Trots att hans historia har berättats av filmskapare från hela världen, så har det alltså aldrig gjorts någon ordentlig biopic om Joseph Pujol i hans eget hemland Frankrike. Och det är ju lite konstigt. Jag menar, visst borde regissörer som Luc Besson eller Marc Caro kunnat klämma fram oväntade effekter ur ett så rikt material?

* * *
Andra svenska bloggar om: , , , , , ,, , ,, , ,.

söndag, november 04, 2007

Muuu!

Den där Cyriak går från klarhet till klarhet, som vanligt.


* * *
Andra svenska bloggar om: , , , .