måndag, februari 28, 2005

Lista
Bästa tacktalet:
Halle Berry för kalkonpriset The Razzie. Självdistans! Respekt!

Bästa nekrologen:
Den över Hunter S Thompson i the Independent som Ralph Steadman skrev.

Roligaste sågningen:
Natalia Kazmierska gör processen kort med Bigert & Bergström. Det är alltid roligt att höra en röst som inte sjunger med i kören.

Intressantaste webbarkivet:
Godchecker.com. Precis vad det utger sig för att vara, oväntat nog.

Bästa jubilaren:
Steve Jobbs 50 år.

Bästa nostalgiläsningen:
"When multimedia was black and white" - en egotripp från anrika (i datortid räknat) designföretaget Smackerel.

Tråkigaste prisutdelningen:
Oscargalan. Gäsp. Men tursamt att "Segt som i himmelelen" blev utan pris. Annars hade vi fått se en miljard svenska "romantiska feelgood-komedier" nästa år.

söndag, februari 20, 2005

May the stores be with you
Man vet att det är en ny "Storfilm" på gång när det börjar dyka upp långsökta licensieringsprodukter i affärerna. Den här våren är det George Lucas´s senaste avsnitt av Star Wars som går ut hårt med en specialdesignad Mr Potatohead - en klar tiopåängare på kitchskalan!
Dessvärre är nog ovanstående produkt rätt så representativ för den kommande filmen. Alla vet att den här rullen kommer att suga, spekulationerna kring den handlar i stället om hurpass hårt den kommer att suga. Och så glädjer sig väl de flesta åt att George Lucas snart äntligen är klar med sitt stora revisionistprojekt och kan återgå till att ägna sig åt något vettigare.
Kommer ni ihåg att det faktiskt fanns en tid då man såg fram emot nya Star Wars-filmer? Jag har tillochmed nåt vagt minne att jag köade utanför biografen för en av dem.
Pinsamt.

Något jag däremot väntar på med stor nördig fanboy-längtan är filmversionen av Liftarens Guide Till Galaxen. Den här veckan kom första trailern.

Och sedan en tid tillbaka kan man spela det gamla klassiska LGTG-dataspelet på BBCs hemsida. Med en massa nya extra bilder!

söndag, februari 13, 2005

Summering
Det är alltid lika svårt för mig att komma tillbaka i rutinerna igen varje gång jag gjort ett avbrott. Är det bra eller dåligt egentligen? Vanligtvis brukar det väl vara tvärtom: svårt att sluta, lätt att falla tillbaka? Så är det aldrig för mig. Men nu försöker jag blogga igen.

Anyhow. Förra veckan tillbragte jag allt min vakna tid i biosalonger. Göteborgs 28:e filmfestival var en höjdare. Roligaste rullen i år var nog metafilmsatiren Incident at Loch Ness. Werner Herzlog vs Den sista actionjälten, typ. Fast det är möjligt att man måste vara filmnörd för att verkligen uppskatta den. Bästa konserten var Laleh P på söndagen efter Nils-Petter Sundgren, även om det var väldigt kort.
Bästa konferrenspunkten var nog intervjun med animatören Bordo, känd från Zagreb film.
Med sina 50+ år i branchen är han en av Europas mest långlivade filmanimatörer. Lite tråkigt bara att festivalen hade hängt upp så mycket på att Bordo skapade den kortfilm som senare skulle stå som inspiration till TV-serien Professor Baltazaar, trots att han inte hade någon inblandning i själva serien. Ungefär som om man skulle bjuda in Robert Altman, och sedan bara sitta och ställa en massa frågor om tv-serieversionen av M*A*S*H. Bordo nämnde i alla fall att en av de animerade filmer han imponerats mest av på sistonde var den totalavantgardisktiska lilla Fast Film, vilket gjorde mig personligen glad eftersom jag också tyckte den var mycket rolig när jag såg den på nätet för ett tag sedan.
Den film jag ångar mest att jag missade i år är nog Dödssyndaren. Förhoppningsvis kommer den på SVT förr eller senare.
På en fest träffade jag på Martin Rebas, serietecknare m m, som har en mycket flådig hemsida. Rekommenderas.


Jag borde väl skriva en bunt filmrecensioner här, men jag har ärligt talat inte tid.

Medans jag gömt mig i olika biosalonger så har det hänt en del i stan. GP har upptäckt konstigheterna kring tidsdokument.org, något som jag skrev om redan den 18/12.
Och Världskultumuseet har tagit bort en tavla från sin aidsinformationsutställning för att den var provocerande för muslimer. Den här tavlan närmare bestämt.
Museiechefen Jette Sandahl sade följande i Metro:

Vi tar ned tavlan eftersom den skapade en diskussion som handlade om något annat än aidsproblematiken. Den tar bort uppmärksamhet från den viktiga fråga som utställningen handlar om. Hade det varit en utställning som handlade om konstnärlig frihet hade saken varit en helt annan

Det tycker jag faktiskt är ett helt ok beslut. Det innebär ett välkommet brott mot alla gamla unkna konsthögskoledoktriner om provokationens egenvärde. Provokation är ett verktyg som blir mindre skarpt varje gång man använder det - att provocera ska inte vara nåt jävla självändamål, särkilt inte när det är en helt oplanerad grej som dessutom stjälper resten av utställningen.
Det hänger för övrigt kvar en tavla med liknande motiv mittemot, fast utan korantext.



Apropå något annat: Den roligaste aspekten av Designåret hittils är Design 365 på SVT.