onsdag, mars 30, 2005

En ny start till våren
Påsken är över, men det finns fortfarande en veckas tid kvar till att skriva under Påskuppropet. Tanken bakom summeras ganska bra i följande citat:
Den 1 januari 2006 kommer ett nytt system för asylprövning att införas som är bättre än det nuvarande - men det räcker inte. På Utlänningsnämndens bord ligger i dag cirka 10 000 överklagade ärenden. Merparten av dessa ärenden inte kommer troligen inte hinna behandlas före den 1 januari 2006. Under tiden tillkommer dessutom nya ärenden. Asylprövning kan vara en fråga om liv eller död! Sverige måste därför redan nu ta ansvar för alla dem som i åratal väntat på ett besked som kan rädda deras liv. En amnesti ger myndigheterna möjlighet att påbörja arbetet utan att ärva en tung ryggsäck av obehandlade ärenden.

Det handlar alltså inte ens om att släppa in fler invandrare, utan bara om att dra ett streck och sluta ödsla administrativa resurser på de människor som ändå redan är här. Och att ge dem en chans till ett normalt liv, där de rentav kunde bidra lite till samhället. På köpet skulle vi kunna hoppa över hela den här osmakliga debatten om "hur pass synd" det måste vara om ett barn innan FNs barnkonvention ska börja gälla.
Det är rent ut sagt obegripligt varför de berörda myndigheterna inte kastar sig över den här chansen att städa skrivbordet.

fredag, mars 04, 2005

Skärp er!
Då satt den äntligen på sin plats, Louzla Darabis tavla Scene d´amour 4, som ersätter hennes tidigare, omdebatterade tavla på Världskulturmuséet i Göteborg. Museichefen Jette Sandahl var noga med att få texten på nya tavlan ordentligt kontrollerad den här gången, innan hon lät hänga upp den. För detta har hon fått utstå en massa rätt så onyanserad kritik.
Men vad Jette Sandahls kritiker inte har förstått - eller kanske helt enkelt inte vill förstå - är att No name fever är inte en konstutställning. Det är en utställning om AIDS på ett etnografiskt museum. Louzla Darabis tavlor är faktiskt inte närvarande som konst, utan tavlorna är där som en del av scenografin. Och för scenografi gäller faktiskt helt andra spelregler än för konst. Grundregeln för scenografi är att om det inte funkar i sammanhanget så ändrar man helt enkelt tills att det funkar - vilket är precis vad Sandahl gjort.

onsdag, mars 02, 2005

I´m lovin´it
Måndagens mest surrealistiska ögonblick kom under lunchbrejken på McDonalds då jag plötsligt upptäckte att kaffemuggarna i papp nu var prydda med Stig Lindbergs gamla eftertraktade Gustavsbergsmönster.
Ännu konstigare blev det när det stod klart att det inte var nån form av kupp eller designårs-ploj, utan en helt vanlig reklamkampanj signerad Linda Solvang. Den flickan kommer att gå långt.

Vad gäller kaffet i muggarna håller det dock fortfarande inte nån direkt barrista-klass, milt uttryckt. Men de lär sälja ändå. Jag kommer t ex att köpa enkom för förpackningen.


För sådär femton år sedan åt jag mer än jag egentligen ville på McDonalds för att samla ett set med speciella filmmuggar. Jag har nog inte blivit särskilt mycket mognare sen dess.