"Vi har ju VARENDA EN av världens mest underhållande människor på vår medlemslista - klart som fasen att vi måste samla några av dem i en arena och köra en direktsänd gala där vi klappar oss själva på ryggen. Allt annat vore resursslöseri."
Och visst, ett litet tag var det kul att titta på direktsänd YouTube, mycket tack vare att både Tay Zonday och Michael Buckley visade sig vara överraskande karismatiska som konferansierer. Showen var också en mycket internet-artad blandning av det väletablerade och det oväntade.
Att få se Jordaniens drottning imitera David Letterman - med que cards och allt - hade jag till exempel inte väntat mig.
Men ganska kort tid in i showen kände jag att jag började bli lite otålig.
Och efter cirka tre kvart hade jag bara på föreställningen i bakgrunden medan jag jobbade.
YouTube hade alltså blivit precis samma som en vanlig tv. Tablå!
Jag tror att själva grundessensen i YouTubes populäritet faktiskt är "on demand"-aspekten, att jag inte behöver tajma in när någonting sänds utan kan beställa fram och kolla på det som intresseserar mig när det passar mig.
Direktsänding är fortfarande gammelmedia bäst på.
Visst, alla de speciellt inbjudna videobloggarna i publiken hade säkert kul, men YouTube hade kunnat spara in en massa resurser genom att slopa sina egna kameramän och helt enkelt överlåta på publiken att spela in föreställningen med sina webbkameror och mobiler. Det är ändå i upphackat skick, i efterhand, som flest tittare kommer att se showen.
* * *
Andra svenska bloggar om: YouTube, YouTube Live, internet, media, teknik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar