Det är alltid lika svårt för mig att komma tillbaka i rutinerna igen varje gång jag gjort ett avbrott. Är det bra eller dåligt egentligen? Vanligtvis brukar det väl vara tvärtom: svårt att sluta, lätt att falla tillbaka? Så är det aldrig för mig. Men nu försöker jag blogga igen.
Anyhow. Förra veckan tillbragte jag allt min vakna tid i biosalonger. Göteborgs 28:e filmfestival var en höjdare. Roligaste rullen i år var nog metafilmsatiren Incident at Loch Ness. Werner Herzlog vs Den sista actionjälten, typ. Fast det är möjligt att man måste vara filmnörd för att verkligen uppskatta den. Bästa konserten var Laleh P på söndagen efter Nils-Petter Sundgren, även om det var väldigt kort.
Bästa konferrenspunkten var nog intervjun med animatören Bordo, känd från Zagreb film.
Med sina 50+ år i branchen är han en av Europas mest långlivade filmanimatörer. Lite tråkigt bara att festivalen hade hängt upp så mycket på att Bordo skapade den kortfilm som senare skulle stå som inspiration till TV-serien Professor Baltazaar, trots att han inte hade någon inblandning i själva serien. Ungefär som om man skulle bjuda in Robert Altman, och sedan bara sitta och ställa en massa frågor om tv-serieversionen av M*A*S*H. Bordo nämnde i alla fall att en av de animerade filmer han imponerats mest av på sistonde var den totalavantgardisktiska lilla Fast Film, vilket gjorde mig personligen glad eftersom jag också tyckte den var mycket rolig när jag såg den på nätet för ett tag sedan.
Den film jag ångar mest att jag missade i år är nog Dödssyndaren. Förhoppningsvis kommer den på SVT förr eller senare.
På en fest träffade jag på Martin Rebas, serietecknare m m, som har en mycket flådig hemsida. Rekommenderas.
Jag borde väl skriva en bunt filmrecensioner här, men jag har ärligt talat inte tid.
Medans jag gömt mig i olika biosalonger så har det hänt en del i stan. GP har upptäckt konstigheterna kring tidsdokument.org, något som jag skrev om redan den 18/12.
Och Världskultumuseet har tagit bort en tavla från sin aidsinformationsutställning för att den var provocerande för muslimer. Den här tavlan närmare bestämt.
Museiechefen Jette Sandahl sade följande i Metro:
Vi tar ned tavlan eftersom den skapade en diskussion som handlade om något annat än aidsproblematiken. Den tar bort uppmärksamhet från den viktiga fråga som utställningen handlar om. Hade det varit en utställning som handlade om konstnärlig frihet hade saken varit en helt annan
Det tycker jag faktiskt är ett helt ok beslut. Det innebär ett välkommet brott mot alla gamla unkna konsthögskoledoktriner om provokationens egenvärde. Provokation är ett verktyg som blir mindre skarpt varje gång man använder det - att provocera ska inte vara nåt jävla självändamål, särkilt inte när det är en helt oplanerad grej som dessutom stjälper resten av utställningen.
Det hänger för övrigt kvar en tavla med liknande motiv mittemot, fast utan korantext.
Apropå något annat: Den roligaste aspekten av Designåret hittils är Design 365 på SVT.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar