Ni vet väl att Ozzie och Sharon Osbourne har TRE vuxna barn tillsammans - en son och TVÅ döttrar?
Ser man bara på tv kan man i och för sig lätt få intrycket att den Osbournska kärnfamiljen bara har fyra medlemmar: Pappa Ozzie, mamma Sharon och de två syskonen Jack och Kelly. Detta beror på att storasyster Aimee Osbourne aldrig såg någon nytta med att medverka i "The Osbournes"; hon vägrade helt enkelt att skriva på något avtal med MTV, och alltså fick hon hållas utanför tv-serien.
Det roliga här är att Aimee, åtminstonde till en början, bodde kvar i det Osbournska hushållet medan "the Osbournes" spelades in. Hon sov i sin egen säng, lekte med hundarna, åt lunch i köket, besökte farsan på sjukhuset precis som Jack och Kelly gjorde. Enda skillnaden var att MTV undvek att filma henne.
Och trots detta är "The Osbournes" en väldigt bra och ärlig tv-serie, som säger en hel del både om familjedynamik och om kändislivets baksidor.
Inget konstigt i det, egentligen. Alla journalister väljer bort saker hela tiden, det är bara idioter och rättshaverister som tror något annat.
Det handlar helt enkelt om att sovra i materialet och lyfta fram det som är viktigt för sammanhanget.
Så därför tyckte jag först inte att det var något besynnerligt alls med att ingen av Göran Perssons kvinnor vare sig medverkade eller omnämndes i Erik Fichtelius omdebatterade dokumentärserie Ordförande Persson.
Vare sig Gunnel Claesson (som han har två döttrar med) Annika Barthine (som han var gift med under större delen av dokumentären) eller Anitra Steen (som han är gift med nu) fick egentligen någon form av omnämnande alls under första halvan av dokumentärserien, trots att Fichtelius mål verkade vara att ta oss "bakom kulisserna" och ge oss insyn i det som var viktigt för Göran Persson.
Så man fick väl anta att Erik Fichtelius hade dragit någon slags gräns mellan privatliv och politik, och sedan beslutat sig för att hålla det privata utanför och endast skildra politikern Göran Persson. Då kunde man väl invända att eftersom både Annika Barthine och Anitra Steen har varit politiskt aktiva på mycket hög nivå, så blir alla gränser mellan det privata och det politiska ganska luddiga. Fast det är ju fortfarande upp till Erik Fichtelius var han vill sätta fokus, vilka pusselbitar han tycker är viktiga.
Men sen drog Fichtelius ändå in kvinnorna i handlingen när hans serie gick in på andra halvan.
Och det var då det började bli konstigt.
I slutet av avsnitt två går till exempel Fichtelius in som berättarröst och dikterar att det var under EU-toppmötet 2001 (kanske rent av på grund av EU-toppmötet) som det började knaka i äktenskapet mellan Annika Barthine och Göran Persson.
Men sen sitter Persson själv i avsnitt tre och berättar att deras förhållande var egentligen över redan 1996, därefter rörde det sig om ett konvenansäktenskap. Så vad är då meningen med Fichtelius tidigare voice-over?
Och när berättelsen nu har nått fram till det jobbiga året 2003 så inleds avsnittet med att Göran långt och länge berättar om sina känslor kring skilsmässan från Annika Barthine. Men Anitra Steen dyker upp i handlingen först på Nobelmiddan i november, dvs nästan ett år senare.
Så filmen ger intrycket att skillsmässan från Annika och romansen med Anitra är två oberoende händelser, och däremellan har Göran fått sitta mol allena på Harpsund och berätta för Fichtelius om hur ensam han känner sig. Sen hittar han alltså en ny flicka och blir glad igen.
En bra story, visst - men vafan nudå, det är ju bara fyra år sedan, och alla som var med på den tiden minns väl att det var ju över huvud taget inte alls så som det gick till?
Så vad är egentligen Fichtelius ute efter när han försöker smyga in den här lilla konstiga historierevisionismen? Vad är det för kontrafaktorisk berättelse han vill förmedla?
* * *
Andra svenska bloggar om: Ozzie Osbourne, Aimee Osbourne, Ordförande Persson, Göran Persson, Annika Barthine, Anitra Steen, Erik Fichtelius, journalistik, etik, politik,tv,dokumentärfilm, samhälle, media.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar